Om du ska läsa nåt bra i jul så är det här ett tips. Jag har flaggat för den tidigare. Den heter Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow på svenska, men engelska titeln Water for elephants säger mer om tonen i boken. Det är cirkusmiljö i USA under depressionen och är man lagd åt det anglofila hållet kan man med fördel läsa den på engelska. Berättartekniken är enligt konceptet gammal farbror på ålderdomshem minns sitt liv, ungefär som i Den Gröna milen. För övrigt är det något att tänka på när det gäller översättningar. Det är en sak att översätta The Green Mile till den Gröna Milen, trots att det på svenska egentligen inte står för något annat, medan det på engelska står för den sista vandringen för en dödsdömd. Men hur man får Water for elephants till Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow känns som en irrationell tankevurpa.
Boken är dessutom något för alla djurvänner – det är avsnitt i boken som upprör mig våldsamt. Jag har väldigt svårt för cirkusar egentligen. En gång för längesedan när det skulle vara cirkus här i stan jobbade jag i parkerna och skulle städa och rensa grönytan där cirkusen skulle vara nästa dag. Djuren hade kommit och det stod en elefant i en vagn och försökte röra sig, men den stod så trångt att den inte kunde. Hela vagnen gungade. Då tänkte jag på hur sjukt det är. Varför ska ett djur som kommer från Indien stå i en trång vagn i Örnsköldsvik? Porträtten av cirkusdirektören är inte smickrande, men tanken att dra iväg med ett cirkussällskap är och kommer alltid att vara lockande.
Boken är utomordentligt ljuvlig. Prova!
The Arc 