Årets klantigaste manöver

Jag skulle rida igår. Det var inget särskilt ovanligt med det, något jag gör och har gjort ganska mycket i mina dar. Jag skulle rida intervaller med Sogå Bonifacio som är en ljuvlig, pampig och väldigt stillsam och trevlig travare. P körde en annan av sina hästar och allt var stabilt. Hästarna gick riktigt bra och kändes fina. Och vad gör jag? Sista och femte intervallen känner jag att stigbygeln sakta glider framåt och min fot glider bakåt. Inte optimalt läge om man sitter på en travhäst som går på rejält fort. Jag försöker lirka in foten, men eftersom jag står upp (som en jockey) är det lite svårt. Jag har ju tyngden i fötterna. Så jag tappar stigbygeln och åker som en pärsäck i backen. Hästen joggar hem.  Nu  ser jag ut om jag har silikonimplantat i läpparna och knät är hyfsat svullet, men annars gick det bra. Det såg nog värre ut än vad det var. Men i eftertankens kranka blekhet känner jag mig inte så värst stekhet. Jag tror inte att hästen tog skada alls, han stod som en filbunke i stallet men han startar på fredag så då tänker jag hålla en tumme eller två.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s