2012 – det är en film va?

Men gud va svårt att summera detta då. Lasse Brandeby är död, men han kan fortfarande poppa upp i skallen som intensiv pilritande Kurt Olsson. Det var en kall och rätt snörik vinter. En hel del skoteråkning och slalomåkning och en alldeles förfärligt trevlig fiskeresa till Grönfjäll med isfiske på Gottern, där jag landade mitt livs första harr. En skräpfisk tycker lappen, men jag tycker den är fin jag.

Jag lyckades slutföra en kurs som innebar en hel del jobb och började träna ganska ordentligt i april. Så ordentligt så jag fick en muskelbristning i baksida lår, men det gick över. Sedan drog fotbollen igång för M och hennes kompanjoner och vi fick spela många matcher, dra många lärdomar både tjejerna och vi tränare. Jag insåg att jag får passa mig för att inte bli idiotisk fotbollsmorsa som skriker på domaren. Jag har en ganska stor tävlingsdjävul i kroppen som jag måste se upp med.

Min gamla mormor gick bort. Det är märkligt med sorg, den kan poppa upp när man som minst anar det. En människa som funnits jämt, som Skalle-Per, lämnar avtryck. Nu under julen har jag tänkt på henne jättemycket. Hon älskade tomtar och hade en guldig och tomtig jul, med mycket choklad och gravlax från Näske. Hon har alltid sagt att hon inte ska bli äldre än nitti och det blev hon inte heller.

Norgefisket tog vid på påsken. Inte världens bästa fångstvecka, men alltid lika välgörande för kropp och själ. Jag tog inga rekord i år, men det kanske inte handlar om det alls. Det handlar nog om att hitta ro, fokusera på drivankare och djup. Diskutera tidvattnet och vindriktning, hur strömmarna blir och hur man ska få till optimala drifter över djupkanter. Vi trollade efter hälleflundra och fick några, men brorsan sumpade en riktig HD. Trolling är inte min väska – jag fryser bara.

Skjutning för jägarexamen tog upp en del av min tid. Hagelprovet är klart, men älgbanan tar jag nästa år. Det hade jag nytta av när vi skulle skjuta lerduvor med eleverna. Det förväntas inte av en fröken att hon ska kunna skjuta någotsånär.

Bästa boken jag läst i år tror jag nog är Jellicoe Road. Jag har läst en hel del men den gjorde nog starkast intryck på mig.

Jag och Anneli var i fjällen och red på nordlandshästar i tre dagar. Verkligen något jag rekommenderar. En naturupplevelse utöver det vanliga och jag uppnådde min harmoniska peak de dagarna i juni.

Sommaren var härlig och flotten gjorde sitt till. Det var som att ha en altan på vattnet – helt underbart. Man kan kombinera grillfester med fiske och bad, alldeles vanvettigt praktiskt.

Jag har ridit lite olika hästar och kommer närmare än någonsin att skaffa en egen. Efter 37 år borde det vara dags. För första gången på länge red jag en ridhäst och vilken skillnad det är jämfört med travhästar. Allt går mycket långsammare och mjukare. Jag är inte van att hästen blir trött i kroppen före mig. Men en travare är alltid en travare och jag älskar deras go och arbetsvilja.

Hmm – jo en fiskeresa till! Till Vojmån och då provade jag flugfiske för första gången. Flugfiske är intressant eftersom det verkar vara något som folk går upp i helt. Jag förstår dem, det är oerhört spännande och tyst. Riktiga flugfiskare spanar in omgivningen och vilka sländor som kläcks just då, sedan binder de flugor efter det. På plats. De kan också prata passionerat om fisket på ett väldigt religiöst och poetiskt sätt. Hans Lidman har gjort litteratur av det här och det kan bli sommarläsning av hans böcker tror jag. Titlar som Min bäck, min å och Det nappar i Svartån vittnar om att det inte bara handlar om att landa storgrisar.

Vi startade en bokcirkel, jag och några vänner. Vi sökte med ljus och lykta efter någon som inte var lärare eftersom vi fyra är det och vi har så lätt att snöa in på jobbsnack. Vi har läst Igelkottens elegans, En dag, Frihet och nu är det Bannerheds Korparna som står på tur. Dörren är öppen för dig om du gillar att läsa och INTE är lärare.

Jag började skriva på min lilla blogg här. Lyssnar på Amy.
Sedan blev det granar och vanligt jobb och höstdvala. Och en liten krasch. Cupcakebakande och lite julstök. Nyårsafton blev en stillsam sådan. Snodde ihop en liten valnötsbrödsbruschetta med serranoskinka och mozzarella till förrätt, sedan plankstek med oxfilé och kantarellsås. Planksteken var inte min skapelse – men en jättesuperprick över det i som en gång var 2011.

Gott Nytt ÅR!

Annonser

2 reaktioner på ”2012 – det är en film va?

  1. Gott nytt år Linda! Den här årskrönikan skulle nästan kunna vara skriven av Jan Guillou, fiske, jakt och litteratur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s