Pojkarna

Avslutade Pojkarna av Jessica Schiefauer och förundras över hur fort den gick att läsa. Det känns som om det är lättare att läsa på surfplattan, men den här boken är kort (159 sidor) så det kanske är därför. Det kan ju inte spela någon roll vad man läser på. Boken fick Augustpriset i barn- och ungdomsklassen och jag kan nog förstå varför. Jag undrar om Augustprisjuryn har tittat särskilt på poetiskt språk eftersom både Korparna och Pojkarna är skrivet på ett lite drömskt, vemodigt och målande sätt. Jag trodde att jag skulle gilla boken mer än vad jag gör. Det finns avsnitt i den som är riktigt vidriga, med tonårskillar som beter sig som svin mot Bella, Momo och Kim. Att flickorna sedan förvandlas till pojkar när de dricker nektar av en speciell växt kraschar ju mot socialrealismen och blir fantastisk realism. Det lilla greppet kan vara smart att ta till för författare och var ju ett underbart sätt att förändra Bo Wilhelm Olssons trista tillvaro, men jag är inte så övertygad här. Tjejerna ska ju tillbaka ändå till sina kroppar och hantera den bistra tonårstjejsvardagen. Två ungdoms-uppväxtskildringar på raken blir lite för tråkigt plus att jag relativt nyss läst klart Boktjuven som var så älskansvärt jättebra. Har man läst något som lever kvar i tanken och hjärtat får sällan efterföljande böcker en rättvis chans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: