En förtjusande liten bagatell

Jag sträckläste Gail Carrigers bok Soulless igår och slogs av följande insikter. Krocken mellan viktoriansk brittisk överklassmiljö (väldigt mycket fafafa) och vampyrer och varulvar är faktiskt riktigt lyckad. Det är ungefär som att ha marmelad och ost på mackan – det borde inte passa ihop men det gör det ändå. Intrigen är hur fånig som helst och Alexia, hjältinnan, kan gå an om tyg, mönster, hattar och andra modedetaljer i det oändliga, vilket tråkar ut mig och får mig att tappa fokus. Sedan drar hon minst en dräpande one-liner per sida, så jag har hennes fulla uppmärksamhet ändå.

Hon är preternatural, vilket innebär att hon har en förmåga att neutralisera övernaturliga drag hos supernaturals (eller supes som Sookie säger), så när hon rör vid en vampyr blir den försvagad, förmänskligad. Min favoritkaraktär är Lord Akeldama, en Jean-Pierre Barda/Babsan/Christer Lindarw-vampyr, med helt galna outfits. Han kallar Alexia för begonia petal, daffodil, diminutive gherkin (minigurka typ) och fluffy cockatoo och pratar oavbrutet.  ”Alexia, sugarplumiest of the plums..”  Min originalplan var att läsa den här och sedan sluka resten till sommaren och jag tror det blir så. Den var tillräckligt bra för det. Visst finns det en hel del minus också, som att Alexia inte anses tillräckligt vacker för att giftas bort p g a att hon har italienskt påbrå, stor näsa och är så gammal som 25! Överhuvudtaget är det där med att giftas bort ganska irriterande, men det var ju så då och vi har väl kommit en bit på väg sedan dess förmodar jag.

Storymässigt är den himla lik Charlaine Harris böcker om Sookie. Hjältinnan är frispråkig, stark och egensinnig och har en egenskap som inte vanliga människor har. Språket är slagkraftigt och förankrat i den miljö de befinner sig i. Det finns en humor som tilltalar mig mycket. Kärleksförbindelserna är passionerade och rätt explicita (trots Jane Austen-draget). Det skulle vara väldigt roligt om Carrigers böcker skulle bli TV-serie (och inte alltför otippat heller) men då hoppas jag att någon torr Ricky Gervais-aktig människa håller i trådarna och därmed behåller det brittiskt 1800-talstypiska och den humor som markeras med ett höjt ögonbryn på sin höjd. Det vore trevligt.

Annonser

3 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Trackback: Gail Carriger: steampunk på SF-Bokhandeln och Stadsbiblioteket i Stockholm « Steampunk i Sverige
  2. Mel
    Jun 12, 2012 @ 17:34:24

    Trevlig blogg du har 🙂

    Svara

  3. Zapp
    Jul 07, 2012 @ 15:35:54

    Marmelad och ost på mackan är ju en standardkombination som jag ätit tusentals gånger – en självklar kombo!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: