World War Z – Max Brooks

Jag har då aldrig varit med om dylikt. Vilken bok! Det tog lite tid att läsa den eftersom det känns som om den börjar om hela tiden. World War Z består av olika människors berättelser om det världskrig som drabbat jorden. Vad som hände och hur de överlevde. En amerikansk journalist (Max Brooks antar jag) reser runt och intervjuar människor som överlevt zombiekriget och han befinner sig ena stunden i Finland, nästa stund i Australien, Irland, Canada. Så håller det på.

Den berättelse som jag blev mest engagerad i handlade om en amerikansk stridspilot, Christina Eliopolis. Hon får nåt tjall på sitt stridsplan, lyckas skjuta ut sig, fallskärmen löser ut och hon landar oskadd. Hela tiden medan hon singlar ned mot marken tittar hon efter sina copilots och ser en, men när hon lyckas lokalisera honom på marken har han fastnat i ett träd och ett femtiotal zombies mumsar på honom. Så hon måste dra vidare. Hon blir guidad av en person som hon får kontakt med via sin komradio och den personen, Met, säger åt henne att fortsätta och att undvika highways för där svärmar zombiesarna. Hon överraskas av walkers, men behåller sitt stridpilotlugn, klättrar upp på ett biltak och skjuter ned dem, en efter en. Det verkar vara tillvägagångssättet – att metodiskt och lugnt skjuta eller med olika tillhyggen slå dem i huvudet där den köttsuktande hjärnan styr en ruttnande kropp.

En annan skön karaktär är sensei Tomonaga Ijiro och hans kompanjon Kondo från Japan. Tomonaga är japanskt värdig och blind, men lyckas överleva tack vare sin hörsel och en speciell spade som han använt som promenadkäpp. Han har förfinat zombieknackartekniken och lärt sig att klyva deras skallar mellan näsbenet och pannan.

 ”It was a little harder than simple decapitation, all that thick tough bone, but it did serve to destroy the brain, as opposed to decapitation where the living head would always require a secondary blow”

Kondo lyckades fly trots att han fram tills krigets utbrott inte gjort annat än att suttit i sitt rum framför datorn. Han märkte inte vad som skedde förrän hans mor slutade ställa en tallrik mat utanför hans rum. Då gjorde han en klassiker – knöt rep av lakan och tog sig våning för våning ned från det höghus han bott i. Så av den anledningen borde man passa sig för dataspelmissbruk.

Man får umgås med en kinesisk ubåtskapten (Kapten Chen), hans besättning och deras familjer när de deserterar i en kärnreaktordriven ubåt och vara med när de glider omkring i sin ubåt tills de blir tvungna att söka sig mot land för att hitta mat och vatten. Det finns ingen hejd på the Z’s, de kan till och med ta sig fram i vatten och leta efter ankarlinor. En liten episod när en av ubåtsmännen fejsar en ur havet klättrande zombie på kommandobryggan är smått hårig.

Jag är inte så värst rädd när jag läser den och det tror jag beror på den dokumentära tonen. Fotnoter som ” to this day, it is unknown how much the living dead depend on sight” gör att det känns verkligt och genomresearchat. Jag tänker liksom, okej – då vet jag. Det är en riktigt bra bok det här och jag rekommenderar alla att läsa den, även icke skräckfantaster. Den finns på svenska nu också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s