Jag är en åsna

Många bokbloggare, bl a Tina skriver om böcker som man tror att att kommer att gilla och så blir det inte så. Det händer mig rätt ofta. Sedan kan jag läsa böcker som bara hamnar i mina händer utan särskild tankemöda och jag bara älskar dem. Faktiskt  blir det rätt ofta så också. Den första jag tänker på är Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Den läste jag när jag börjat springa och givetvis låg den rätt i tiden för mig just då. Att han skriver så lätt och skönt är ju inte fel det heller. Boktjuven och Molnfri bombnatt var såna också och jag tror att det handlar om att hitta förklaringar till varför människor gör som de gör och hur samhällen utvecklas utifrån de trauman och konflikter de genomlider.

Böcker som påminner om andra böcker man älskat har ett givet försprång. Jag blev drabbad av Purpurfärgen för hundra år sedan och sedan dess gillar jag nästan allt som handlar om slaveriet. Det uttökas till att jag gillar skildringar från amerikanska södern – de tenderar att nästan alltid ha en vinkling mot rasfrågan. Arn-böckerna tyckte jag också om, trots att jag absolut inte hade förväntat mig det, men ingången var Ondskan och därför fick Guillou en chans till.

Det finns humörsböcker. Liftarens guide är definitivt en sån. Och tunga böcker kan nästan bara få det omdöme de förtjänar om man är utvilad. Paradoxalt nog läser jag mest lättsmält när jag är som mest utvilad, d v s på sommaren. Jag försöker ibland också läsa fantasy, men jag har blivit besviken varje gång. Jag gillar givetvis Harry Potter, Pullmans böcker om Lyra och Sagan om ringen och Bilbo – men jag kan inte läsa Eragon. Det är helt obegripligt.

Eller så är man i det läge jag är nu – jag läser Kristina Ohlssons Askungar på plattan men sneglar samtidigt på The reapers are the angels som jag har i en adlibrishög. Jag är mitt i ett kraftfält som heter vilja och borde. Om jag då läser Ohlsson först, kommer inte hon att få en rättvis chans utan då är det bättre att fatta den bok som drar mest. Eller så står jag där som en åsna och velar mellan hötapparna.

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nike Bengtzelius
    Feb 22, 2012 @ 08:24:36

    Förutom Sagan om ringen är ju alla fantasyböcker du nämner ungdomsfantasy – så kanske är det därför genren känns lite fel för dig? Spana gärna in min blogg för tips på bra vuxenfantasy! 😉

    (Och, för att svära lite i kyrkan också, så är faktiskt Sagan om ringen att klassa som ”high fantasy” = lallande alver och magiska svärd = kanske inte jättespännande?)

    Svara

  2. lindasteen
    Feb 22, 2012 @ 18:46:12

    Svär i kyrkan du! Games of thrones förstår jag ska vara något i hästväg, så den har jag slagit lovar kring nu ett tag. Ska kolla din blogg!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: