Dagens ord – Rotatorcuff

Muskel i anslutning till axelleden som stabiliserar rörelse. Har man problem med axeln så kan det vara en idé att stärka rotatorcuffen.  Det låter som om det kunde vara en reservdel till en grävmaskin eller något så jag tänkte uppmärksamma alla på vad det är för något egentligen.

Annonser

Elva frågor av vikt

Jag har blivit utmanad av BokLiz och sådant ska man ju ta på allvar. 11 frågor – elva svar och skicka vidare elva nya frågor till elva bokbloggar.

1. Bästa boken du läst i år? Svårt att välja en  – men den senaste riktigt bra var Till offer åt Molok

2. Vilken ungdomsbok skulle du rekommendera till dem som inte läser så mycket ungdomsböcker? Jellicoe Road, alla gånger!

3. Vilken bok har klart överträffat dina förväntningar? Eftersom jag ofta har höga förväntningar på böcker så blir jag sällan positivt överraskad.

4. Vilken är den bästa filmatiseringen av en bok? Nyckeln till frihet

5. Vilken bokblogg läser du varje dag? Min egen och Swedish Zombie, svarar jag troget.

6. Om du läser facklitteratur, vilken inriktning på den gillar du bäst? Gillar ingen facklitteratur nästan, men en del fackböcker om pedagogik och neuropsykiatriska funktionshinder är intressant, trots att det inte låter så intressant.

7. Läser du nåt annat än böcker? Ja, mattidningar!

8. Besöker du biblioteket ofta? Eller vill du äga dina böcker? Jag tar alla chanser jag får att hylla Parkbibblan och går givetvis gärna dit och lånar. Jag måste inte äga mina böcker och köper oftast pocket.

9. Vilken är din favoritbilderbok? Kanske inte ett riktigt svar på frågan men om man säger Tintin och Lucky Luke och menar seriealbum, så är jag förtjust i just dem.

10. Vilka illustratörer gillar du? Jag tycker att Shaun Taun tecknar jätteroligt och fint. Helena Willis som illustrerar Lasse-Maja-böckerna är också härlig. Pija Lindenbaum med Gittan-böckerna är fantastisk.

11. Vilken bok ska du läsa härnäst och varför är det just den som står på tur? Ja det är nog någon snaskig zombiebok som jag har i plattan.  Jag har nog ett trettital på kö där.

Jag utmanar TinaO, Bokmalande, Swedish Zombie, ..och dagarna går, Lingonhjärta, (inte så) anonyma biblioholister, Boktradition, sen orkar jag inga fler.

Mellansel, sing Hallelujah!

Hur kan det komma sig att två killar flyttar från Chicago till en liten, bortglömd och i marginalen placerad by? Det handlar om Mellansel, givetvis. Där finns en folkhögskola som ståtar med en gospellinje. Den som undervisar där är Karin Öberg, som är en alldeles otroligt begåvad sångerska. Jonas Öberg, som jag haft som körledare, jobbar också där. Han kan spela på allt, tror jag och jag inser mer och mer vilken tur vi hade som fick honom som körledare. Skolan och dessa två personer är anledningen till att det kommer gospelkillar från staterna till nämnda by.

Jag, mästerboktipsaren och ögonbrynsfarbrorn var på Folkets Park igår och såg deras uppsättning som var en tribute till Whitney Houston. Övik Big Band brassade på och gospellinjen körade och det var märkligt men underbart att de lyckades uppbåda  big-mama-bosom-swaying-handklapps-gospelgung trots att vi i publiken är styltiga svennetöntar och norrländskt pinnstela bortom allt förstånd. Det enda som kan lösa upp polcirkellederna är lite hembränt, men eftersom det var gospel på agendan så var det inte aktuellt. I och för sig blir det inte så mycket groove med hembränt heller, men det har den effekten att folk inte blir panikslagna när de förväntas stå upp och klappa i händerna. Samtidigt!

Man ska inte jämföra människor med varandra. Men det gjorde jag. Man kan säga att det blev ett-noll till gospelkören i groove-matchen. Publiken ville dansa, men när en hord av medelålders människor ska jazza på så blir det inte mer än knyckiga knäböjar och osäker handklappstakt.

Whitney Houston har väldigt många hits och Karin Öberg sjöng så jag fick knottror på benen. Trumpeterna och trombonerna blåste på, Parken var fullsmockad och några killar från Chicago fick mig att tänka på Harlem, trånga vitmålade baptistkyrkor och det tragiska faktum att Whitney Houston som hade allt, gjorde som Elvis och knarkade ihjäl sig.

Hans Roslings poäng om läsning

Har du inte lyssnat på Hans Rosling och hans väldigt entusiastiska utläggningar om energiförbrukning har du missat något väsentligt. Han tackar tvättmaskinens intåg eftersom den gav hans mamma tid som hon kunde använda till att läsa för lille Hans så att han kunde bli professor när han blev stor. Det kom alltså böcker ur tvättmaskinen trodde han länge.

Att läsa om livet stod still

Belinda Bauers andra böcker, Darkside och Finders Keepers. De två ligger likt tickande bomber i min alibris-korg. Blacklands var helt underbar och av recensioner att döma håller hon måttet även i fortsättningen.

Stuart Macbride (med RRR) och uppföljarna till Cold Granite. Han är jag sugen på.

Arne Dahl kommer med en ny bok nu i maj – Hela havet stormar, heter den. Den skulle jag haft i Norge då det blåste tolv sekundmeter.

Veckans jerka hos Annika tar upp frågan

Hur många sidor/kapitel ger du en bok innan du lägger undan den om den inte tilltalar dig över huvud taget?

Alla som läst litteraturvetenskap i olika former har antagligen känt av lästvånget som infinner sig när man ska analysera/recensera/presentera/tentera en eller flera böcker. Därför har jag väldigt svårt att läsa sådant som jag av andra förväntas läsa. Får jag välja själv är det helt annat och då kan jag lägga bort boken om den inte passar mig, utan att ha dåligt samvete. Men om det är utifrån någon kurs eller från jobbet pålagt, så blir det automatiskt jobbigt. Om jag har tidspress blir det jobbigt. Har jag själv ålagt elever att läsa vissa böcker, uppstår även detta måste trots att uppdragsgivaren inte är någon annan än jag själv. Så det är ett psykologiskt studium i sig, denna läsmotvilja som uppstår i en annars så läsglad person.

Men när jag väljer själv väljer jag ju sånt som känns högintressant så därför är det sällan jag lägger ned en bok jag köpt/förvärvat/lånat eller stulit:)

Dagens ord – ABS-krans och fjädringsbuffert

ABS-ring (eller krans) – en ring med jack i som räknar hur däcket snurrar eller låser sig. Sitter på ändan av drivknuten. Ett kostsamt aber på vissa bilmodeller om man måste byta hela drivknuten.

Fjädringsbuffert – en hårdgummiklump som man sätter i fjädern till en framvagn, exempelvis, för att bilen inte ska vara alltför mjuk.

Världens intressantaste inlägg

Senast lästa: Pretty Monsters – Kelly Link
Senast köpta bok: Blood Bound – Patricia Briggs
Senast lånade bok: Till offer åt Molok – Åsa Larsson
Senast fådda bok: Själlös – Gail Carriger
Favoritbokhandel: SF-bokhandeln. Den är som ett magiskt slott.
Favoritbibliotek: Parkbiblioteket, tacka givet!
Antal lånekort: Ett
Använder som bokmärke: Hundöron, hårspännen och regelrätta bokmärken men det senare används ytterst sällan. Kuvert. Avier.
Favoritmat/snack vid läsning: Ettan portion i en oändlig ström. Men jag äter inte upp dem.
Favoritdryck vid läsning: Kaffe eller te eller vin.
Favoritställe att läsa på: Överallt där det är fysiskt möjligt
På den sidan är jag i den bok jag läser just nu: The girl with the steel corset s. 194, Feed s.78
Den här boken köper jag till en förälder: Kollektivt självmord av Paasilinna (till pappa)
Den här boken köper jag till min bästa vän: Beror på vem jag ska köpa till. Mina kompisar läser så olika. Nyaste Lasse-Maja till min dotter.
Den här boken köper jag till min partner: How to pimp your packmoped (om det fanns en sådan).
Favoritgenre: Just nu urban fantasy
Favoritformat: E-bok
Författarfavorit: Stephen King
Den tjockaste bok jag läst: Det av ovan nämnda tegelstensmästare
Den tunnaste bok jag läst: Silke av Alessandro Baricco
Favoritljud när du läser: Inget alls
Favorittidning: Allt om Mat
En bra bok att ge bort: En fina kokbok som man själv kanske inte köper men gärna vill få
Bokgenre som jag undviker: Vanlig fantasy. Det går bara inte
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ger bort dem
Såhär håller jag koll på vad jag läst: Goodreads
Såhär sorterar jag min bokhylla: Finns ingen som helst struktur
Nästa bok jag ska läsa: Kaninhjärta

Hittat i Nilmas bokhylla

Åsa Larsson måste få medalj

Jag vet inte var jag ska börja när jag ska skriva om den här boken. Egentligen ska man kanske inte skriva i affekt, men den är så bra så jag kan inte hejda mig. Till offer åt Molok.

Jag tycker att det finns två deckarförfattare i Sverige just nu som står långt över alla andra i genren och det är den här kvinnan och farbror Arne Dahl. Bokgalleriet skriver att Åsa Larsson bara blir bättre och bättre för varje bok och jag är böjd att hålla med. Jag har väntat på den här sedan Tills dess din vrede upphör kom och den tyckte jag var bäst då, men frågan är om hon inte toppar den.

Jag tror att det är karaktärerna som gör det. Rebecka Martinsson är en skadad och hård och mjuk kvinna på samma gång. Krister som tar en allt mer framträdande roll är godheten själv och Anna Maria Mella är vass och flerbarnsmammamjuk samtidigt. Jag gillar det där när karaktärerna är både och, både dåliga och bra, både svaga och starka. Så är ju vi människor. Carl von Post är ju ett gediget praktarsle, men han kanske är nödvändig för intrigen. Och den allra finaste karaktären av alla är hunden Vera, som ofta beter sig mer som en katt än som en hund, men som vakar över pojken Marcus när han inte har någon vuxen kvar.

Det är en parallellhandling i boken kan man säga, som utspelar sig under första världskriget och där man får förklaringen till vad som driver mördaren. I den delen av boken skildras också gruvsamhället Kiruna, arbetarsamhället och gruvdriftens herrar och slavar. Herrskap och tjänstefolk. Pigornas utsatthet gentemot disponenter och högdjur.

Ett annat tema är det som jag tycker Larsson beskriver allra bäst och det är det utanförskap i innanförskapet som Rebecka känner av. Hon har vuxit upp i Kurravaara, flyttat till Stockholm och tjänat pengar och sedan flyttat tillbaka. Man förändras av det, men det betyder inte att man inte vill hem.

Intrigen så. En kvinna med tvivelaktigt rykte blir mördad och Mella och Ståhlnacke ska utreda. Martinsson är med på ett hörn men utmanövreras av von Post, som vill göra karriär och synas i tidningar och teve. Den mördade kvinnans sonson har blivit vittne till mordet, men förtränger det minnet och leker att han är vildhund hemma hos polismannen Krister som tar hand om honom.

Boken slet sig och sprang till skogs” skriver Åsa Larsson i författarens tack. Vilken tur att den hittade hem igen.

En förkyld bokbloggsjerka

Veckans fråga lyder:

Pusha för en nordamerikansk författare som du gillar

Det blir nog, efter mycket moget övervägande, den härliga Fannie Flagg som skriver om den amerikanska södern. Den absolut mest kända boken är Fried Green Tomatoes at the Whistle Stop Cafe och den läste jag för en halv livstid sedan. Den är söt på alla sätt och vis, men framförallt för att det finns recept i den! En bonus, kan man säga. Jag fick Daisy Fay and the Miracle Man av en klok vän och sedan följde Welcome to the World Baby Girl och A Redbird Christmas. Can’t Wait to get to Heaven har en väldigt rolig inledning då den gamla gumman Elner Shimfissle står på en stege och plockar fikon och nästa sekund är hon nära döden och reser bort till andra sidan. Flaggs karaktärer är ofta gamla människor eller barn och hon skriver med en sydstatsamerikansk twang som jag älskar. Man mår gott av hennes böcker.

Mars bokskörd

 

 

 

 

The Bone Lord – William D Cornwell lll (novell, jättesöt zombie som heter Curvis är huvudperson)

Blood Bound – Patricia Briggs (bättre än ettan Moon Called, riktigt spännande, börjar gilla Mercy skarpt.)

Changeless – Gail Carriger (Ooooh så trevligt. Fina 1800-talsdamer i barbarian werewolf Scotland. Uppföljare till Soulless)

Hollowland – Amanda Hocking (Njee, zombiefjortisbok. Inte kul.)

Udda verklighet – Nene Ormes (Jaa! Svensk urban fantasy! Mitt första recensionsex på Swedish Zombie)

Quarantined – Joe McKinney (Zombiebok i San Antonio. Behållningen var att jag varit just precis där)

Ashes – Ilsa J Bick (Jättebra YA. Tonårstjej med kärleksproblem och zombieproblem)

Plaguesville USA – Jim LaVigne (Njaa. Helt okej men många sidor i onödan)

Winds of change – Jason Brannon (En lång novell eller en kort roman om människor som förvandlas till saltstoder. Amerikanskt gudfruktig)