Att tillverka en tunntarm på syslöjden

– Åååh, mamma, jag vill vara borta på tisdag kväll!

– Men vad är det då då?

– Jag vill inte vara på skolan – kan vi inte fara till Anja!

– Men vad ska ni göra då?

– Jo, vi ska göra en musikal om kroppen och den är skitdålig!

– Ska du vara matsmältningsorgan då eller? (Hon har hållit på med det som projekt på skolan)

– Ja och så ska jag säga att det tar tolv timmar för maten att bli bajs! För hela skolan! Och Niklas håller på att göra en tunntarm på syslöjden.

Osynk, till skillnad från Justin Timberlake

Jag begav mig till PARKBIBBLAN för att hitta Styggelsen av Amanda Hellberg, men den var minsann utlånad och inte tillgänglig inom överskådlig framtid. Säkert en hel vecka eller något. Så då gjorde jag något som jag ogillar – jag började med uppföljaren Döden på en blek häst. Den är väldigt skrämslig den också, men inte lika GAAHH!!! som Jag väntar under mossan.

Maja Grå heter huvudpersonen som åker till Oxford för att studera konst. Hon blir genast kompis med Nikita och Ash och känner gemenskap med dem. Jag vet ju inte vad som hänt i Styggelsen, men något traumatiskt är det eftersom Maja verkar ha haft en allt annat än harmonisk barndom som hemsöker henne fortfarande. Hellberg är, som jag tidigare nämnt, väldigt duktig på att skapa spänning och skräck och hon gör det även  den här boken. Vissa partier påminner mig om Mr King och det där förfärliga hotellrummet han skrev om i 1408. I Majas rum finns det märkligheter vill jag lova.

Dessutom har hon en mordhistoria på halsen och den som mördats är hennes mamma som inte tagit någon särskilt aktiv roll i Majas liv, vad jag kan se. Och titeln Döden på en blek häst är intressant och måste anspela på något annan titel, men jag har inte forskat i det. Är det någon som vet?

Det är mycket konstsnack och jag förstår att Stina som tipsade mig om boken gillar den, bildmänniska som hon är. Jag gillar Amanda Hellberg och jag tycker att hon skriver bra, ganska opretentiöst och hon värnar om sina karaktärer och lägger ett skimmer av mystik över vissa. Det är som om alla personer i hennes bok är något mer än vad man ser på ytan och inte på det sättet att de medvetet döljer saker, utan författaren väljer att berätta delar bara. Men jag borde nog ha läst Styggelsen först, därav osynket.

Sökes: Stora Tvåtaktsboken av Jim Lundberg

 

 

 

 

 

 

 

Jag trodde allt i bokväg fanns på adlibris och när sambon påtalade en bokbrist blev jag genast intresserad och började kolla adlibris och bokus. Men nä. De fanns inte, utan man måste beställa dem på Classic Cars och nån annan verktygssida. Konstigt. Böckerna i fråga heter Stora Tvåtaktsboken av Jim Lundberg (lysande titel)  och den andra har den diaboliska titeln Ingenjörens Svarta Bok, där varje sida är mattlaminerad och smutsavvisande.

A bad case of the inte-kunna-läsa-vidare-för-det-var-för-skrämsligt

Amanda Hellbergs Jag väntar under mossan är nog den kusligaste bok jag läst på mycket mycket länge. En recension kommer den 30/5 på Swedish Zombie, men alltså gaaah, så rädd jag blir. Hade tänkt läsa den för min lilla pluttunge, men det törs jag inte. Törs knappt läsa den själv, ju. Två kvällar i rad har jag varit tvungen att sluta läsa, med hjärtat i halsgropen. Shit asså.

Alvas bästa födelsedag – Pernilla Gesén

Alva ska snart fylla år och hon ska skriva en önskelista och det enda hon kommer på är ridskola. Hon gillar inte hästar men Hilda och Julia ska gå på ridskola och då vill Alva också vara med. Alva har en hund som heter Alf, sen är det bara småprat. Hon går på ridskolan två gånger, sedan vill hon sluta.  Hennes mamma förstod att Alva egentligen inte ville gå dit, utan det var för kompisarnas skull.

Hennes föräldrar är skilda och hennes pappa har hittat en tjej i Västerås som heter Katrin. Först gillar inte Alva henne, men sen hjälper Katrin till att tvätta Alf och berätta hundsaker hon kan göra med Alf. När Alva kommer hem frågar mamma vad hon vill ha i present och då säger Alva hundschampoo och hundbalsam och typ hundsaker.

Jag tycker att boken är bra fastän den inte är särskilt spännande. Vissa tjejer i min ålder tycker kanske att den är bra, men jag tror inte att killar gör det. Killarna i min klass läser väl knappt böcker.

 

//Läst och skrivet av Moa

Lågsniffande flygfän

Jag förstår mig inte riktigt på fåglar i dagens bil- och av andra diverse fordon belamrade infrastruktur. En bil är ungefär en och en halv meter hög, medan en lastbil kanske är tre meter hög. Det finns högre fordon än så och om jag skulle sätta någon slags övre gräns finns det inget som far fram på vägarna som är högre än fyra meter. Luftrummet därutöver borde vara mycket säkrare än det som är under fyra meters höjd. Ändå svischar det förbi fåglar i vindrutehöjd när jag är ute och kör min minimala hjältebil. Jag förstår inte hur de tänker, blåmesarna och grönfinkarna. De har väl cirka 300 meter luft att flyga fritt på, så varför inte nyttja det friutrymmet?

Veckans jerka – Kelly Link

Helgens jerkafråga hos Annika är intressant som sjutton och som vanligt med intressanta frågor inte helt lätt att svara på.

Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Först och främst håller jag med Annika om Belinda Bauer. Jag har läst Blacklands och suktar efter tid att läsa Darkside och Finders Keepers. Men för att komma med något eget så drar jag till med KELLY LINK som är en amerikansk författare med väldigt personlig stil. Jag läste hennes Fel Grav och andra berättelser och blev liksom lite konfunderad först över vad det egentligen var jag läste för något.

Hon skriver främst noveller i fantastik-spektrumet och vänder och vrider på novellformatet och språket så man blir alldeles kollrig och lycklig. Hennes slut är alltid finurliga och helt oväntade. Jag har läst ganska många för mig nya författare som varit trevliga bekantskaper, men Kelly Link är nog den mest originella av dem.

Aprils bokskörd

 

 

 

Pavlov’s Dogs – Nationella insatsstyrkan i varulvsform ska bekämpa zombieproblemet. Ganska lustig bok som inte får tas på stort allvar. Galen vetenskapsman och macho-jarheads i överflöd, men coolt med varulvar.

The Patient Z files – zombienoveller, ganska fina men inte jätteintressanta. Det skrivs så mycket som är rätt bra, tänker jag.

Kaninhjärta – Debutbok av Christin Ljungqvist som Tina gillade mycket mer än jag. Läs hennes recension i stället. Lite för mycket emo-Kentdiggande tonårsproblematik ur tvillingsynpunkt för min smak.

Pretty monsters: Fel grav och andra berättelser – av Kelly Link. Riktigt bra noveller, knasiga och knäppa och lite Liftarens Guide-humor som jag gillar. Och Tim Burton finns också med och influerar. Väldigt fina illustrationer.

The girl in the steel corset – Kady Cross. Inte så pjåkig YA som påminner om X-men. Lite kärlek och lite dubbelnaturer och en onda, mörk sida som ska stävjas hos huvudpersonen. Skulle gillas bättre av mitt tonårsjag.

Feed – Mira Grant Månadens bästa zombiebok som behandlar bloggarnas roll i en framtida apokalyps. Riktigt bra. Jag gav bara tre stjärnor på Goodreads men jag ska omedelbums gå in och ändra till fyra, känner jag. Blir en trilogi också.

Blodpudding!

Upprörd dotter efter fotbollsmatchvinst då hon nås av det dystra beskedet att det blir blodpudding till middag:

– Här vinner man en match och vad får man för det? Va? Blodpudding! Jag tycker att jag är värd tacos i alla fall!

Eller lite stillsamt filosoferande:

-Alltså din blogg ska vara lite rolig, va?

– Eee, vad tänkte du då?

– Jag tror att den är typ vuxenrolig. Det är nog inga barn som fattar att det liksom ska vara nåt roligt med det där.

– Mhm..

Eller då jag nyss kommit från frissan med plattat hår, vilket aldrig förekommer i verkliga livet:

–  Asså mamma! Du ser ut som en fjortis! Vad har du gjort??

Jag har fått vatten på min LCHF-kvarn

Tidigare skrev jag om LCHF och hur vissa som bekänner sig till den religionen går an och missionerar och har sig. Häromdan snodde jag med mig ett exemplar av den strålande tidskriften Forskning och framsteg och då hittade jag en artikel som behandlar just LCHF och uttrycker sig i termer som hälsofanatism och liknar kolhydrathatarsekten vid en väckelserörelse. Ett citat ur artikeln Äcklet som får oss att äta rätt:

”Igår var jag bortbjuden. Jag petade undan allt som innehöll mjöl och frågade vad som var i purén. Senare på kvällen fick jag vet att det inte bara var blomkål i utan också palsternacka. Fysiskt kanske jag inte far illa av den lilla stärkelsen en enstaka gång, men att följa Lagen strikt är det enda som ger mig stadga.”

Jag tror det har gått lite för långt.