Tistelblomman – Amanda Hellberg

Maja och hennes Jack ska bo i Tistelblomman – the Thistle flower – I Skottland och huset är gammalt och därmed mytomspunnet i bygden. Det går många berättelser om hemskheter som skett, folk som dött och blivit galna av att bo där. Maja som är synsk på något vis, anar och ser saker, men får inte riktigt ihop det. Det är något oförlöst, men hon kommer inte riktigt åt det.

Maja Grå, Hellbergs huvudperson, är en tjej som ser spöken och kommer ofta i kontakt med dem, men hon kan inte berätta det för Jack, hennes kille eftersom han avskyr såna spökflummerier. Det visar sig att hans mamma blivit sjuk efter att Jacks bror dött och mamman satte all sin tilltro till medier som skulle få kontakt med andevärlden och den döda sonen. Hon fastnade i det och Jack är hatisk mot allt som har med spökerier att göra. Maja och Jack är ett konstnärspar på uppåtgående, men ingen har fast inkomst och Maja tycker att hon ska skaffa ett jobb, vilket som helst för att dra in pengar, men Jack sätter stopp och det gör ju att deras förhållande får problem. Hon törs inte säga att hon ser saker och hon ”får inte” skaffa jobb. Jag blir ju förbannad när jag läser det, vaddå får inte skaffa jobb?

Det börjar hända fler mystiska saker i huset, ett gult sken glimmar från nyckelhålet och i ett sovrum på övervåningen är det ritat tusentals små spindlar på tapeten. Maja får ett erbjudande från inspektör King (han heter Stephen i förnamn) om att hon ska ingå i ett team hos londonpolisen och nysta i brott och på något vis övergår boken i deckarstil. Den är både spökhistoria, deckare och relationsdrama i samma surv. Boken följer samma struktur som Döden på en blek häst, med en upplösning som är riktigt hysterisk.

Jag är lite glad att jag hittat en ny författare som skriver sympatiskt och jag tycker att Hellbergs främsta tillgång är förmågan att skapa spänning. Hon gör det även här i Tistelblomman, samtidigt som hon är bra på att beskriva relationer mellan människor. Jag tror att det är bra att Hellberg skrev ‘Jag väntar under mossan’ efter Tistelblomman, eftersom den bryter av hela Maja Grå- serien. I mossan briljerar Hellberg, medan Maja Grå-böckerna känns mer som kapabla standardböcker i deckar/rysarflödet.

Annonser

4 reaktioner på ”Tistelblomman – Amanda Hellberg

  1. Alltså… Jag har full förståelse för att man skippar layout-förstörande bindestreck i rubriker, det har jag verkligen. Men det här är väl ändå inte ett sånt omslag!? Ska man behöva måla dit sitt eget bindestreck, eller? *gnisslar tänder*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s