Svenska deckares nationella särart – Veckans jerka

Annika har hittat en klurig fråga den här helgen som lyder: Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.

Svenska kriminalromaner har sina toppar och dalar och följande lilla pseudoanalys har jag grundat på mina svenska favoritdeckarförfattare: Åsa Larsson, Arne Dahl och Henning Mankell. En sak som är typiskt svensk i dessa romaner är givetvis miljöerna. Rebecka har sitt Kiruna eller Kurravaara och Wallander sitt Ystad. Dahl är mer flytande här – särskilt som han förlägger A-gruppen ute i Europa i senaste böckerna – men det är ändå mycket Stockholm. Om detta är typiskt svenskt vet jag inte, men det är kännetecknande.

Det brukar finnas något slags rättspatos och en sossig rättvisetanke som jag gillar.  Henrik skriver om det där också i sitt inlägg. Det ska liksom bli rätt för den lilla personen. Huvudkaraktären/hjälten är ofta lite stukad av livet och har dåligt samvete gentemot barn eller partner. Han/hon är ganska ensam och ofta lite av en antihjälte. Hos mina tre författare finns en språklig dräkt som inte är avancerad, men ändå intelligent och ibland poetisk, särskilt hos Larsson.

Intrigen är oftast förgrenad i tid och rum. Arne Dahl är ju specis på att spreta ut handlingen i sina böcker och det har antagligen blivit så eftersom han har en grupp att ta hänsyn till och hålla sysselsatt. Så medan Arto är i Rom, är Paul i Helsingfors och Viggo blir uppspikad på en vägg i Riga.

Annonser

12 reaktioner på ”Svenska deckares nationella särart – Veckans jerka

  1. Det där att spreta ut handlingen eller att hoppa tidsmässigt mellan nutid och dåtid är väl något som många svenska kriminalare ägnar sig åt. det är ganska kul att se vilka skillnader det är beroende på varifrån författaren kommer.

  2. Är inte de svenska deckarna oftare i småstadsmiljö? Nu har vi ju iofs inget New York men t ex har ju en hel del landsbygd också, men det känns som det brukar vara mer ”The big bad city”.

  3. Miljöer ja, det glömde jag. Nu har vi bara småstäder jämfört med New York, Boston och allt vad de heter, men jag tycker nog att de svenska miljöerna brukar vara mer… excentriska eller vad man ska säga 🙂

  4. Det där med parallellhandlingar i olika tider som sedan vävs ihop mot slutet känns väldigt mycket svensk deckare (och faktum är att jag tycker att det används lite väl mycket)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s