Fetaste boken sedan Det

Ooo som jag spanat och spejat. Läst blogginlägg och vägt den i handen. Försökt gömma mig bakom ännu inte utlästa bibbloböcker. Jag gav mig själv ultimatum att jag ska lämna tillbaka Arne först, sedan får jag låna den här som i det närmaste kan betraktas som gediget försvarsvapen på 900 sidor. Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Tajmingen är perfekt- mitt i en ännu inte avslutad flytt släpar jag hem jordens tyngsta bok. Jag ska väga den tror jag.

Dialog – ett jättesvårt kapitel, eller Heureka!!! Farbror Arne låg i blåväskan!!!

Jag brukar tycka att Arne Dahl är jättefantastisk, men jag läser en dialog som Kerstin Holm har med med en brottsling och det känns helt plötsligt lite styltigt och konstruerat. Den kan vara jag som är överkänslig, men när läsningen flödar på för att sedan fastna, så är det nåt knas. Så här låter det: 

”Till och med värre än kusinjävlarnas. Och då tror jag till och med du hajar, jävla nolla” (s.196)

” Ping! flabbade Johnny Råglind. Du har kids. Jag visste det. Du ser ut som en riktig farsa. Jag är inte lika säker på poliskvinnan här, dock. Lite frigidkänning där, va?” (s.196)

Säger man hajar nuförtiden? Säger en amfetaminist dock?

Annars är det en typisk Dahl-deckare, med många snåriga stickspår i olika länder och mänskliga trauman i centrum. Jag gillar boken av samma anledning som med andra favoriter – de har mitt hjärta och därför kan jag inte vara kritisk. Eller lite, kanske. Boken låg i en fotbollstrunk, mitt bland en massa kläder. Jag tror det var jag som packat den.

Påtvingad (!!!) omläsning av The Deathly Hallows

Jag skulle läsa Hela havet stormar igårkväll i godan ro. Hade jag tänkt. Komplikationer tillstötte. Boken ligger nånstans. Alla kartonger är inte uppackade. Övervåningen är mörklagd pga elektriska omdragningar i källarkvarteren. Jag opererar då medelst pannlampa i jakt på nämnda bok. Hittar den inte och tänker om. Det får bli Harry Potter i stället.

Flytta böcker

När man ska flytta, som vi håller på att göra nu, så finns det ju prylar och saker och kläder och möbler och som i mitt fall – lite böcker. Jag tycker att jag har lottat ut massor på zombiesidan, men det hjälper inte – majoriteten av mina kartonger som jag packat innehåller böcker. Det finns mängder.

Komplikationer tillstöter då biblioteksböckerna ska med. Det gäller att hålla isär dem, men trots att jag är noga med det (???) så har jag strulat bort Styggelsen av Amanda Hellberg och tvingas böta på bibblan. 171 spänn. Jag kommer garanterat att hitta den om några år.

Ett moget och icke kostsamt beslut

Jag har lånat Arne Dahls senaste bok Hela havet stormar på biblioteket och det känns som en finansiell seger eftersom jag i fornstora dar redan hade köpt den så fort den kom ut. Nä, jag ställde mig i bibliotekskön som alla andra och idag kom den. Jipii!!! Den verkar trevlig redan efter 13 sidor – men har en fruktansvärd inledning så trevlig kanske inte är det rätta ordet. Det står i en recension att det bara finns två deckarförfattare i Sverige – GW och Arne och jag blir stött å Åsa Larssons vägnar. Hon är ju min favorit. Men jag kanske borde läsa nåt av den fnysande kriminologen.

Drömbokhandeln – Laurence Cossé

Det är med kluvna känslor jag läser boken som jag suktat efter länge och som jag bara råkade ha turen att få tag på häromveckan på Parkbibblan. Huvudpersonerna Francesca och Van startar en bokhandel – Au Bon Roman – där de, med hjälp av åtta oberoende bedömare, tar in kvalitetsböcker i sortimentet. Francesca, som kommer från en välbärgad släkt, marknadsför bokhandeln skickligt och det går som hejsan med försäljningen. Van har ett lite skumt förflutet, men hans hängivna kärlek till böcker skapar en balans i diskussionen som sedan följer. För visst blir det tjafs!

Vissa blir förbannade på bokhandelns ägare eftersom de säger sig tillhöra den goda smaken. Det blir en fråga om fint och fult, men Van och Francesca vill inte framstå som kulturelitistiska snobbar, utan de vill bara vara säkra på att alla böcker i deras sortiment är bra. Jag har alltid lite svårt med klassificeringen av bra/dåligt i ljuset av fult/fint när det gäller böcker. En bra historia är en bra historia och kan ta sig tusen olika uttryck, menar jag.

Hursomhelst, jag är så jäkla avundsjuk på Van som dagarna i ända läser böcker, beställer och säljer böcker och alla som kommer in i butiken är glada och intresserade. De som inte är överens med bokhandelns agenda bedriver sina kampanjer på nätet, vilket känns väldigt aktuellt. En annan sak som jag tar fasta på är att Van hävdar att man kan veta om en bok är fantastisk efter 20 sidor. Jag tror på det jag med. Man brukar ju säga 100 sidor, men riktigt bra böcker avslöjar sig på en gång.

Det blir otäckt när Van och Francesca börjar bli förföljda och hotade av människor som inte gillar att de har framgång. Boken känns babbligt sorglös på ett franskt sätt (om jag får vara så fördomsfull) men sedan blir den mörkare och mer hotfull. Porträtten av Van och Francesca blir alltmer komplexa och boken är mångordig och flödande i språket, om du förstår vad jag menar. Man blir liksom överfallen av ord! Drömbokhandeln är absolut en bok för boknördar eftersom den är sinnebilden för många läsares dröm – att få jobba i en bokhandel under dessa fantastiska premisser(förutom trakasserierna då). Très bien, Mesdames et Messieurs!

Födelsedagstävling

Annika som håller i bokbloggsjerkorna har även en tävling som man kan vara med i. Du kan vinna:

1:a pris: 5 böcker

2:a pris: 3 böcker

3:e pris: 2 böcker

Så surfa in till henne om du vill vinna böcker!

Vad är det som lockar dig att läsa den genre du föredrar?

Annikas litteratur och kulturblogg har ett spörsmål vaje helg som handlar om böcker. Den här gången vill hon ha svar på: 

Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Överhuvudtaget är jag en ganska genreöverskridande person – jag gillar välskriven chiclit, smarta deckare, knasig urban fantasy, kall skräck och socialt medveten arbetarlitteratur. Men eftersom jag undviker diskbänksrealism och tragiska uppväxtskildringar läser jag sällan ”sånt”, trots att det kan vara väldigt bra böcker.

Den genre som lockar mig ibland är (själv)biografier. I vuxen ålder – med stormsteg annalkande 40-årsstreck – har jag läst några stycken och fascinerats av samtliga fastän på väldigt olika sätt. Först och främst är det väl ingen som skriver en biografi om han eller hon inte har något att berätta. Det är läckert att läsa om saker som man egentligen inte är intresserad av (typ Steve Jobs – Apple – elektronik), som i sitt sammanhang blir väldigt tilltalande. Man får liksom förklaringar till varför en logga som Apples ser ut som den gör, eller som med Henrietta Lacks – vad är det som ligger bakom vår cancerforskning i dag och hur tog det sin början. Så därför läser jag ibland biografier och det är inte dumt faktiskt.

Drömbokhandeln – del två

Jag förlorar mig i läsningen av denna bok och det droppas många namn, bl a franska giganter som Balzac, men jag tycker ju inte att Balzac är så jäkla kul egentligen. Desto gladare blir jag när Cossé, eller vem det nu är som är berättarjaget, hävdar att Cormac McCarthy är nutiden största prosaist. Jää! Jag har Vägen här på köksbänken och kan känns mig bekväm och införlivad med den referensen åtminstone.

Blommiga boktitlar

Nu ska vi ta och bli lite Laura Ashley – Marimekkoaktiga av oss och leta efter titlar på böcker med en blomma i. Och som jag fick leta i minnet – inte lätt alls tycker jag. Lyran vill alltså att vi ska: Berätta om tre böcker med en (eller flera) blommor i titeln!

1. Rose Madder av Stephen King. Första kapitlet är en detaljerad skildring av kvinnomisshandel och den är så grym och utstuderad så jag blir lika tagen och knäckt varje gång jag läser det . Sedan hör Rose till de fåtal misshandlade kvinnor som verkligen tar sig ur relationen och trots att Rose är ett kvinnonamn så är det också en ros. Men karln, Norman, jagar henne och det är skitspännande och grymt. Läs!

2. Tistelblomman av Amanda Hellberg. Jag måste sluta att skriva att Amanda Hellberg är en ny författare, hon har ju funnits i flera år nu. Maja och Jack flyttar in i idylliska lilla huset Tistelblomman i Skottland – men det kanske inte är så idylliskt alla gånger anar man. Spöklighetsmästarinnan Hellberg skrämmer här också och det är många gåtor som uppklaras i den här boken PLUS att det är en jättefin kärlekshistoria.

3. Röda nejlikan. En klassiker som jag läste för jättelänge sedan och var tvungen att googla stavningen på författaren som kallar sig Baronessan Orczy. Under franska revolutionen så smugglar en engelsman ut franska adelsmän ur landet och räddar livhanken på dem, ofta under mycket dramatiska och snillrika former. Jag tror nog att jag läste en omarbetad ungdomsversion, men storyn är bra. The Scarlet Pimpernel heter den vackert på engelska, men det betyder minsann inte nejlika utan rödmire, enligt wikipedia.  Blomman rödmire är helt okänd för mig – men dock en blomma! Så här ser den ut:

Tidigare äldre inlägg