Barnmorskan i East End: en sann berättelse från 1950-talets London – Jennifer Worth

East End i London efter andra världskriget. Docklands. Hamnarbetarkvarter och familjer med mängder av barn. Inga preventivmedel. Prostitution, syfilis, våldsamma hallickar och enorm fattigdom. Miljön är inte så inbjudande, men Jennifer Worth berättar sin historia om hur hon under 20 år jobbat som barnmorska i bl a det här området. Jag är mycket fascinerad redan från första sidan.

Man får inte veta så värst mycket om själva författaren annat än att hon har lämnat en stor kärlekssorg bakom sig och engagerar sig i barnmorskeyrket under ledning av nunnorna i Nonnatus. Hon cyklar mycket. Jag skulle vilja ha en sån cykel. Det förekommer ofta förlossningsord som fundus, symfysen, preeklampsi och cervix.  I slutet av boken finns en ordlista. Hemförlossningarna är det vanligaste och det är under påvra förhållanden som kvinnorna förlöses. Jag tycker inte heller att författaren förskönar själva barnafödandet, men hon frossar inte heller i alla detaljer utan återger ganska odramatiskt hur barnmorskor jobbar.

Men vilka historier! Vi får träffa Conchita, som ska föda sitt 24:e barn och verkar ha ett harmoniskt och kärleksfullt förhållande med sin man Len. Inte ett ord engelska pratar hon. Mary från Irland som tvingats in i prostitution och blir gravid givetvis. 14 år! Mrs Jenkins som verkar galen och helt besatt av barnmorskornas jobb när det visar sig att alla hennes barn satts på fattighus och dött ett efter ett. Det är jobbig läsning, men samtidigt träffar man frejdiga kvinnor som trivs och lyckas upprätthålla ett värdigt liv, trots att det är fattigt.

Nunnelivet får man också veta lite mer om, men dessa nunnor är ganska speciella och inte alldeles fromma på heltid. Syster Evangeline är en trumpen, humorbefriad (tror man) och socialt obegåvad kvinna som visar sig ha enorma kvaliteter när hon väl rör sig bland sina patienter. Hon kan fisa och dra bajsskämt så att den mest förhärdade gamla sjöbuse drar på smilbanden – och därmed får hon kontakt med patienterna. Överhuvudtaget verkar de tycka att anala skämt är väldigt skojiga.

För mig blir den här boken väldigt gripande av en rad olika anledningar, men eftersom vi ska ha barn om några månader så blir allt i boken så nära mina egna tankar om barn och förlossningar. Man får lära sig så mycket också när man läser Barnmorskan i East End, som till exempel att engelska sjukan egentligen handlar om D-vitaminbrist och att det drabbade barn i engelska städer eftersom solljuset var begränsat pga av höga hus och smog. Att det fanns kondomer men ingen karl ville använda dem. Att det historiska dokument som 50-talets sönderbombade London vittnar om är ganska långt från det London vi är bekanta med idag. Av någon anledning tänker jag på Henrietta Lacks när jag läser. Det är hemskt och fattigt, men ändå varmt och kärleksfullt. 50-talet är en intressant tidsperiod eftersom årtiondet är så infekterat av andra världskriget. Ingen kom undan, liksom. Alla påverkades. Jag kommer att läsa mer av Jennifer Worth.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: