Patrik Sjöberg – Det du inte såg

Jag har på ett fragmentariskt och skummande vis läst Patrik Sjöbergs biografi Det du inte såg (tack vare en elev som hade den på sin bänk – TACK Heggo!) och lite kort kan jag säga att den är väl okej. Det hans tränare Viljo Nousiainen utsatte honom för var givetvis fruktansvärt, och jag tror att Sjöberg skrev boken för att belysa ett problem som kan drabba vissa under idrottens paraply, likaså under kyrkans eller i andra sammanhang där barn leds av vuxna utan större insyn.

Det jag gillar med Patrik Sjöberg är ju att han är rätt okonventionell, lite rebell och lite fuck you, trots att han ändå har presterat absoluta världsresultat under sina år som aktiv elitidrottare. Det är lustigt, han är ungefär som idrottens Ozzy, men med miljardtals fler hjärnceller intakta trots allt. På diverse arenor har han visat sig vara en sanningssägare och det jag minns av boken är att han för fram en självklar självklarhet: Om en lång människa med talang och spänst tränar höjd så kommer han eller hon hoppa högre än en kortare människa med samma talang. Det du inte såg har framförallt marknadsförts som en övergreppsbok, men jag tycker inte att Sjöberg utmålar sig själv som ett hjälplöst offer. Inte enbart i alla fall. Han blev mest arg när han fick veta att Nousiainen dött eftersom han aldrig behövde stå till svars för det han gjort. Men när han inser hur många fler som blivit utsatta är det som om något vaknar i honom.

Jag tycker ibland att idrottsstjärnor är som bortskämda barnungar, som daddas från det att de är små av tränare och medier och förbund, och som i vuxen ålder, när karriären tagit slut inte kan hantera ett vanligt liv. Risken är stor att dessa människor blir övermåttan navelskådande eftersom alla i deras omgivning alltid fokuserat tusen procent på dem. Hör Patrik Sjöberg till dem?  Njaee, litegrann. Han tar upp händelser om kokainmål och andra skandaler, som jag tror de flesta glömt, eller i allfall inte sparat längst fram i hårddisken. Han avhandlar Mästarnas Mästare som om det vore jätteviktigt, så det blir lite löjligt tycker jag.

Poängen med Patrik Sjöbergs bok är att berätta historien om hur han blev framgångsrik både tack vare och trots hans pedofila tränare Viljo Nousiainen. Jag tycker att det är starkt att han med hjälp av Markus Lutteman till sist berättar om vad som skett. Det ökar förhoppningsvis insynen och kunskapen.

Annonser

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Lena
    Nov 01, 2012 @ 12:07:41

    Denna bok väntar i min att-läsa-hög, vilken nu är lite för stor så det dröjer säkert ett tag innan den blir läst!

    Svara

  2. Linda
    Nov 01, 2012 @ 17:32:38

    Den är klart läsvärd!

    Svara

  3. En kortbent brunett
    Nov 06, 2012 @ 09:17:29

    Alltså hallå… Jag har inte besökt din blogg på evigheter och vad möts jag av när jag väl traskar in på den sidan av cyberrymden om inte av en otäck backstabbing av mannen i mitt liv?!? Att Ozzy inte har så många hjärnceller kvar må så vara (den han har kvar är jag i alla fall stolt över) men att likna honom vid Patrik Sjöberg, en långbent sportfåne, var den otäckaste skändning jag upplevt på år och dag.

    Upprörda hälsningar från Sharon

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: