Skogsfrisk – att kamouflera en odör är inte comme il faut

wunderJag vet att man inte ska överskugga en stank med en annan, men desperationen nådde taket och jag smet in på OK och köpte mig en doftgran. Ungefär på samma vis som när 1700-talets fina herrar och damer pudrade på ett varv till över skiten, eller vissa åttitalsbrudar som med parfym av det ädla märket DATE maskerade en smått unken tonårsbrudssvettdoft.

Kanske skulle jag tagit jordgubbsdoft istället?

RIP (eller varför skulle du precis in i min bil och dö där?)

Okej – råttan är död. Förmodligen. Det luktar lik i jordgubben och jag kan lägga ihop ett och ett. Något så vedervärdigt fasansfullt äckligt och ni som gillar smaskiga detaljer kanske kan gotta er åt att långsamma likflugor flyger omkring i min bil. Min fina bil.

Min bil – ett råttbo?

Seriöst! Mitt fartfenomen till Toyota Yaris, med 82 frustande hingstar under huven, är ju en källa till kärlek och värme för mig och många i min närhet. Att den rymmer en mullrande enlitersmotor, som kan mäta sig med vilken symaskin som helst, känner också en del till. Men när jag skulle lasta in mig själv och mitt barn igår så kilade en gulbrun råtta genom bilen, på insidan märk väl, och försvann någonstans bakom baksätet. Den verkade ha börjat bygga bo eftersom det låg något slags ludd på golvet fram, och den hade också skitit på framsätet. Alltså råttbajskorvar! I bilen! Har den stått stilla för länge tro? Och varför bygger de inte bo i Volvon från -88 som står alldeles bakom helt orörd sen i augusti?