Dystopi i Chicago

divHmmhmmhmmm.. Idag såg jag filmatiseringen av andra Hungerspelen och redan samma kväll läste jag ut Veronica Roths Divergent, som spelar i samma liga och är YA, Sci-fi, med en tuff böna som hjälte. Och en kärlekshistoria, givetvis. Visst är det rörande med kärlekshistorier och om jag hade läst boken tidigare i livet hade jag nog varit helsåld. Som det känns nu är jag typ halvsåld. Jag har redan skaffat uppföljaren Insurgent och är jättenyfiken på hur det fortsätter, men jag tycker inte att den är lika bra som Hungerspelen.

Jag undrar om man tillslut kommer att kalla den här typen av böcker för något särskilt snart. Grymma berättelser som utspelar sig i en desillusionerad framtid, med stark ung tjej som revolutionär. Det som kännetecknar Divergent är att människor delas in i falanger; de tappra, de lärda, osjälviska, fridfulla och ärliga. Sedan gör alla som fyllt sexton år särskilda initieringsriter, som hos de tappra får Lundsbergnollningarna att verka som en dagisbarnlek. Tris, vår homegirl, är liten och tuff och slår ur underläge – precis som det står i standardformuläret 1A för hjältar. Jag gillar henne. Hon är rakt på och pratar inte så mycket och trots att hennes storlek hela tiden kommenteras så är det inte så mycket fokus på kön. Tjejer och killar slåss på lika villkor. Boken går fort att läsa och är första delen i en trilogi. Läs den gärna!

Och ja, den utspelar sig i Chicago, men jag känner inte av så mycket av det om jag ska vara ärlig. Jag hyser en stark kärlek till den stan och tänkte mig lite mer stadsvyer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: