Kvinnors trätor äro ett oavlåtligt takdropp

missMississippi är en bok som jag sneglat på länge och det verkade som en Oprahbok och nu när jag läst den så kan jag säga att det är den. Den utspelar sig till största del i Mississippideltat, där en vit familj köper mark och brukar den. Eller det är egentligen mannen – Henry – som vill vara lantbrukare. Frun Laura är i grunden stadsbo och hon vill inte vara där ute och klafsa i leran och slita hund dagarna i ända. Intrigen i sig är ganska vanlig när man läser om den tiden (efterkrigsstiden) och den miljön. Normen är att vita människor ser ned på svarta människor och Ronsel, en av karaktärerna, kommer hem från kriget som firad stridsvagnssergeant, men är samma ‘boy’ i södern som han alltid varit.

Detta är ett relationsdrama och sex olika karaktärer får berätta historien tillsammans. Det måste vara rätt svårt att skriva så och jag slås av vad mycket outsagt det finns mellan människor som ändå lever i samma familj. Både makar emellan, men också föräldrar – barn. Det handlar boken mest om – hur vi tolkar varandra och hur vi känner varandra utan att säga någonting. Familjen McAllan är lantbrukarfamiljen som har ett antal arrendatorer under sig. En av arrendefamiljerna är familjen Jackson, som har sitt färgmässiga underläge att kämpa med samtidigt som de ska fixa skörd och bomullsplockning. Det är ett hårt och skitigt liv och det är svårt att förstå hur alla står ut att bo där med all mygg och lera. Boken handlar också om underordning, vilket är ett fenomen som egentligen inte gagnar någon. Kvinnans underordning och svartas underordning. Det fräna är ändå att jag uppfattar Florence – frun i familjen Jackson – som den starkaste, mest handlingskraftiga och klokaste människan i Mississippi. Boken heter Mudbound i original och den titeln säger mycket mer än översättningen.

Jag tycker att den är riktigt bra, särskilt från början då vi får följa Laura och hennes stillsamma accepterande av ett liv som ungmö. Men då kommer Henry och innan hon vet ordet av har hon både man och barn och är väldigt lycklig till en början. Sedan späds det på med personer och hennes svåraste ok är svärfadern, ett gammalt svin till karl, som ska bo med familjen McAllan ute i dyngan. Förvecklingar till Europa och kriget kommer, men sedan knyts allt ihop när människor kommer ihop sig i vardagen. Det är ju den som är det svåra. Det blir ganska mycket till slut och jag är rätt utmattad i slutet av boken, därför det som började som en ganska stillsam karaktärsteckning drar iväg och blir rätt jobbig till slut. Jag fastnade för citatet i rubriken som kommer från Ordspråksboken. Hap Jackson säger det till sin fru Florence och hon kontrar med ”en förståndig hustru är en gåva från Herren”, från samma bibelbok. Jag sa ju att hon var frän.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s