Bitterfittan – Maria Sveland

Jag kan bli väldigt provocerad i jämställdhetsfrågor, både på ett politiskt sätt och på ett mera vardagligt hemmasätt. Till exempel folk som påstår att kvinnosakskvinnor kan vara jobbiga för att de skriker så mycket. Då kanske det är skrikiga människor man ogillar, inte kvinnosakskvinnorna i sig. De kvinnor som kämpade för rösträtt och preventivmedel ska vi, halva Sveriges befolkning, vara väldigt tacksamma mot. Maria Sveland skriver om småbarnstiden och ojämställdheten som blir så tydlig när den ena föräldern (oftast oftast mamman) är hemma med den lille. Ibland håller jag med henne, det är jobbigt att ha huvudansvaret för all ruljangs hemma och det är vidrigt när allt roddande bara tas för givet. Hon skriver också om det dåliga samvetet och mammaskulden som ständigt äter en när man inte är hemma. Det borde man kunna jobba bort med enkla medel. Kan man inte bara bestämma sig, liksom? Nu far jag – Hejdå?

Jag vet att den enda tid jag har som är helt min egen är när jag tränar. Inte är det konstigt att jag tränar så mycket då. Under påsken åker jag och fiskar i en vecka och den gode fadern kommer att få rodda här hemma och jag tänker aktivt praktisera mindfulness och inte ringa hem i tid och otid och undra hur erbarmligt de har det utan mig. Jag tror nämligen att de klarar sig alldeles finemang. Vissa i omgivningen tycker synd om han som måste stanna hemma, men då går jag i taket och härjar och svär så då är det slut på de dumheterna.

Vi är inte jämställda i Sverige. Psykisk ohälsa är mycket vanligare bland gifta kvinnor än bland singelbrudar. Det beror antagligen på utmattning. På något vis finns det ändå tendenser till att man ska vara jävligt tacksam att man slipper bära burka och bli könsstympad som femåring. Mammor daddar sina söner mer och ställer högre krav på sina döttrar. Det saknas kvinnosolidaritet, helt enkelt. Så sluta snacka skit om andra kvinnor och försök att hitta gemensamma nämnare. Det är ju väldigt dumt att tala illa om någon bara för att hon är snyggare och mer lyckad än vad jag är. Och sluta skära ned på förlossningsvården, det är väl ett synligt kvinnoförtryck om något?

Bitterfittan skrevs som ett försök till att lyfta feminismen som politisk fråga, men jag tycker att den är väldigt personlig. Sveland är intressant, jag lyssnade på hennes sommarprat också. Hennes upplevelse skiljer sig på vissa sätt från min, men har också likheter. Malalas (hon som blev skjuten i huvudet av talibaner och överlevde) pappa sa på Skavlan att det är fädernas ansvar att synliggöra sina döttrar när de växer upp, så att flickorna inte vänjer sig vid att det de säger och tänker är ointressant och värdelöst. Jag tycker vi har en nyckel där. Farsor kan göra mycket för jämställdheten.

Det är väldigt olika i familjer, hur kvinnorna lyssnas på och hörs. De flesta familjer är när jag tänker efter matriarkat, det är urmodern som håller ihop hela gänget, och skulle hon mot förmodan dra, så faller familjen isär i små öar. Fäder är nämligen ganska usla på sammanhållning, eftersom de oftast har hållit på med sitt. Bakom varje framgångsrik man står en kvinna och bakom varje framgångsrik kvinna står en skilsmässa.

Hans Rosling, den fantastiske, påstår ju att det som står i vägen för ett bättre samhälle överallt (välstånd, utbildning, utveckling..) är kvinnans underordning. Det är alltså männen som rår för att länder är fattiga? Ett ganska vågat påstående, men jag tror att det är sant. Det är just det här roddandet, helansvaret hemma som tar kraft från kvinnor och gör att de inte utvecklas på områden som de egentligen skulle kunna ha gjort, om de fötts till kille.

Att synliggöra orättvisor är ibland ganska svårt, särskilt i Sverige, eftersom vi är relativt jämställda. Men man kan vända på det som Andrev Walden har gjort i sin krönika, och tänka vad hade vi gjort om det hade varit en kvinna som slog ihjäl fotbollssupportern i Helsingborg? Helt plötsligt sådär? Varför är vi så vana vid manligt våld (våldtäkter, misshandel, dråp, mord, skolskjutningar, och nu mannen i Fort Hood) så att vi inte ens tänker på att det uteslutande är män som håller på med sånt? Det har jag tänkt mycket på. Varför är det normalt att killar slåss? Varför sitter det flest män i våra fängelser? Varför är oftast män diktatorer? Pedofiler? Våldtäktsmän?

Och då kommer jag tillbaka till Sveland, för när hon givit ut Hatet, så blev hon mordhotad och fick polisbeskydd. Jaja, tänker man, Jan Guillou får säkert också hotbrev, som alla kända personer får, men det visar ju på att det hon säger är en rejäl stålhättespark i många mäns ömtåliga skrev. Feminism, d v s krav på absolut jämställdhet, är jättekontroversiellt tydligen. Männen mår rätt gott om de har en liten människa hemma som tänker på allt, så de slipper. Det finns mycket att säga om detta och jag håller på att utarbeta en handlingsplan. Den kan bli våldsam.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s