Ljuset vi inte ser

Doerr_LVIS_3D

Marie-Laure och Werner är två barn som växer upp under andra världskriget och de finns parallellt i boken. Jag valde den tack vare pulitzervinsten, eftersom två av mina andra favoritböcker (Sjöfartsnytt och To kill a mockingbird) fått det priset också och jag tänkte att det är en schysst parameter att hålla sig till när man ska hitta något bra. Marie-Laure håller till i Frankrike och lever med en hjärtevärmande och klok pappa som lär henne att ta sig runt i världen, trots att hon är blind. Werner växer upp i fosterhem och även där i barndomsåren finns en varm vuxen, Frau Elena, som hjälper Werner att lära sig vad mänsklighet innebär, så att han kan värja sig mot allt fruktansvärt han stöter på i hitlerskola och efterföljande krigstjänstgöring.

Så det är Tyskland och Frankrike, ont mot gott och en svidande skildring av vad mycket onödigt skit vi människor har hållit på med och, vad det verkar, alltid kommer att hålla på med. Jag förstår varför boken fått pris, därför den är tung med krigets grymhet som fond, men lätt i språket som svävar med bombplan och radiovågor som Werner uppsnappar eller sänder ut. Personskildringarna av barnen, Marie och Werner är skickligt fångat av Doerr.

Boken är fantastisk. Den kräver lite av sin läsare, men samtidigt finns det ingen hets i den, och inga riktiga svar heller. Jag tycker den är väldigt bra.

Annonser