Ljuset vi inte ser

Doerr_LVIS_3D

Marie-Laure och Werner är två barn som växer upp under andra världskriget och de finns parallellt i boken. Jag valde den tack vare pulitzervinsten, eftersom två av mina andra favoritböcker (Sjöfartsnytt och To kill a mockingbird) fått det priset också och jag tänkte att det är en schysst parameter att hålla sig till när man ska hitta något bra. Marie-Laure håller till i Frankrike och lever med en hjärtevärmande och klok pappa som lär henne att ta sig runt i världen, trots att hon är blind. Werner växer upp i fosterhem och även där i barndomsåren finns en varm vuxen, Frau Elena, som hjälper Werner att lära sig vad mänsklighet innebär, så att han kan värja sig mot allt fruktansvärt han stöter på i hitlerskola och efterföljande krigstjänstgöring.

Så det är Tyskland och Frankrike, ont mot gott och en svidande skildring av vad mycket onödigt skit vi människor har hållit på med och, vad det verkar, alltid kommer att hålla på med. Jag förstår varför boken fått pris, därför den är tung med krigets grymhet som fond, men lätt i språket som svävar med bombplan och radiovågor som Werner uppsnappar eller sänder ut. Personskildringarna av barnen, Marie och Werner är skickligt fångat av Doerr.

Boken är fantastisk. Den kräver lite av sin läsare, men samtidigt finns det ingen hets i den, och inga riktiga svar heller. Jag tycker den är väldigt bra.

Livet efter GRRM

…. blev en fin bok som heter Livet efter dig av Jojo Moyes. Det visade sig vara en bra bok att bryta av med och jag fick låna den av Anneli mitt under en tvådagars ridtur i Dalarna. Böcker kanske bara kommer till en, när de är mogna? Kan det vara så?

Någon vecka senare, på en bokhandel i Östersund, hittade jag fortsättningen på Djävulen bär Prada, fortsättningen på Grishams A time to kill, sista Sookie-boken, samt farbror Arnes Sista paret ut och dessutom en intressant fransos, Izmet tror jag han heter, som skrivit en serie mordgåtor som lät trevliga. Oooo input, thankyou gawd! Jag köpte ingen (!) men har nu en mental stash att luta mig mot in time of literary despair. Och vad händer när jag kommer hem? Jag försvinner in i Kings 11/22/63 som stått och mognat ett halvår i bokhyllan. Friden är återställd.

Slut på det roliga

I böckernas värld kan allting hända, bokläsare är mer empatiska, läsande utvecklar hjärnan hej och hå, bla bla bla. Kära underbara värld vad jag älskar Sagan om Is och Eld och nu är den slut. Buhuhu.. Jag vet att det kommer två böcker till men de fem första har inte givits ut som ett rinnande vatten precis (den första kom -96) och jag är skitorolig för att GRRM ska dö i något hjärtrelaterat eftersom han är ganska tjock och lite gammal. Vore inte det typiskt?

Jag läste en intervju av honom i Rolling Stone och gubben verkar väldigt skön och analytisk och ödmjuk. I höst kommer en historisk bok om Westeros (det är ju lite roligt att världen heter Västerås) och GRRM skrattar lite åt att folk läser låtsashistoria när den verkliga redan är så fantastisk och galen och grym.

Jag är så glad att jag började läsa serien för när jag väl gjorde det gick det inte att sluta. Det kanske ändå är så att jag har en outforskad genre att grotta ned mig i?

Kampen om Järntronen

Men asså, det är väl egentligen både fantastiskt och helt sjukt att man ska gå och fundera på en bok i flera år innan man kommer till skott och läser den. Man är i detta fall och även de flesta andra fall = jag. Jag har väl sneglat på GRRM i två år minst och funderat – ska jag se serien?- ska jag läsa boken?- hit och dit. Sedan föll det sig så att min väna syster hade med sig boken till Norge och jag föll i koma från och med första sidan. Nike har ju sagt att den även funkar för icke-fantasyläsare och jag har liksom hmm, näe, jag har vandrat den vägen förut och provat böcker där folk heter Rand och Yogo och Takeo och det är inte min väska alls.

Den är förbannat bra. Det är väldigt många namn. Det är väldigt värdelöst att vara kvinna i boken om man inte är högättad. Är man högättad kvinna så är det inte skitkul heller. Det är väldigt mycket att läsa – och det tycker jag är ett plus. Sambon undrade om min pocket var tryckt i samma papper som Bibeln, eftersom det är så tunna blad.

Jag imponeras över författaren och hans förmåga att hålla så många separata intriger igång, trots att det kan vara långt mellan de olika mötena. Jag har ca tvåhundra sidor kvar och vänder desperat blad för att få se hur det går för Arya, men jag har inte så bråttom så jag hoppar över kapitlen emellan. Visst finns det mer eller mindre intressanta personer, men på det stora hela är allt intressant.

Jag gillar boken eftersom det är prat om drakar, Stark-barnen får varsin skräckvarg i början (vem skulle inte vilja ha det??), det är hästar och faktiskt också vålnader med lite torr zombievarning på, som balanserar upp alla mullriga män som sitter med makt och bestämmer över liv och död. De allra flesta huvudkaraktärerna är levande, nyanserade och intressanta. Och det är mycket spännande.

Planen är att jag ska ha läst alla fem böcker (vet inte om han ska skriva fler eller om det är klart sedan) till augusti och då ska jag se hela serien med dottern. Får se om det håller.

Dit ä luta’ rinn’ä

Jag: Åh den boken och den boken och Stephen King och sista Sookieboken och Dan Brown kanske, och Zlatan för Zlatan och trilogin i Chicago-som-snart-ska-bli-film-å-shit-jag-måste-läsa-den-först och Brobyggarna och grannboksnack och hej och hå.

Familjen: Gör gröööt till mig, skjutsa mig och Pelle och Stina och Britta till Bredbyn, handla blöjor åt meeeej, gör välling, tvätta och häng, gör matsäck till min friluftsdag, torka snooor, hjälp mig med matteläxa, laga mat åt mig och åt mig och åt mig, far till BVC och ge mig en spruta och

Jag: Åh jag vill träna och springa lite bara en snabb och gymma lite mer, bara en liten stund och kanske kanske spela lite gitarr, men framför allt träna, max en timme bara

Familjen: gör födelsedagsmys åt mig och fredagsmys åt mig och vad ska jag ha på mig på discot och kliv upp med mig klockan fem och plocka-upp-sönderrivna-papper-från-golvet-arton gånger-per-dag-i-snitt och köp skridskor åt meeej och plocka-ur-diskmaskin-i-180-innan-liten-terrorrist-kommer-och-grabbar-tag-i-gaffeln-och-kör-den-i-ögat-som-ett-barn-hade-gjort-på-barnavdelningen-i-Umeå och

Jag: Åh läsa några sidor vid tiosnåret och zzzzzzz