Angenäma besvär

Charlie Higsons tredje bok om de zombiefierade mammorna och papporna skall recenseras den 12/10 liksom Carrigers tvåa i svensk översättning – Chanslös. Jag undrar varför förlagen väljer prick samma dag – det är som SVT skulle lägga Robinson samtidigt som fyran visar Idol. Jag blir inte riktigt klok på hur förlagsbranschen funkar alla gånger. Men jag har fått mina recensionsex och ska alls inte gnälla.

Jag lånade Kaffe med musik, som en gemytlig motvikt till zombie-YAn och urban fantasy-Alexia. Jag tror jag har kommit till samma slutsats som många andra bloggare när det gäller Flickan från ingenstans av Justin Cronin – 300 sidor in ger jag upp. Den är inte jättefängslande och jag kan inte motivera mig att fortsätta. Men vampyrerna eller vad de är i boken är riktigt vidriga och med tanke på att det ska bli en trilogi känns det oöverblickbart.

Annonser

The Parasol Protectorate – Nr 5

Bok nummer fem i the Parasol Protectorate är rätt så bra den med. Jag tycker om Gail Carrigers böcker, men jag tror att det är lite för mycket prat och lite för lite verkstad för att jag ska älska hennes böcker helt och hållet. Det som är roligt i den här femte boken om Alexia Maccon och hennes entourage är hennes lilla baby Prudence, som har en slags själslukarförmåga och som absorberar andras kraft. Så Alexia måste använda sin själlöshet för att häva dotterns olika övernaturliga tillstånd.

Ja, det låter knäppt, men det är ganska kul.

Jag tror också att jag numer är bekant med det Carrigerska språket och hennes sätt att uttrycka sig. Från början blev jag alldeles betuttad i det och skrattade högt, medan jag nu är lite mer blasé och småfnissar på sin höjd emellanåt. Alexia ska iallafall åka till Egypten för att träffa världens äldsta vampyrdrottning – Queen Matakara. Egypten har en massa gamla reliker och mumier som har märklig påverkan på de övernaturliga och temat att Alexia ska åka nånstans återkommer i varje bok.

Den stillsamme Professor Lyall visar sig också bära på en hemlighet och han och Biffy verkar utveckla en kärlekshistoria. Jag håller tummarna för dem!

Nu ska jag läsa klart!

Belinda Bauer – jag trodde vi hade något

Jag läser Darkside nu, som kom efter Blacklands och jag är faktiskt besviken. Bauer har samma skickliga, härliga sätt att skriva och hon har valt ut en ny antihjälte som är så omtyckningsbar som han kan bli, Jonas Holly med en MS-sjuk fru. Men jag har läst 200 sidor snart och det händer ju ingenting. Det är kallt och regnigt på Exmoor-heden, persongalleriet är inringat, mördaren introducerad så vad väntar hon på Belinda?