Pocketpriser som förbryllar

Nu beställer jag de två sista Game of Throneserna och varför kostar den ena 50 kronor och den andra 51 kronor?

Varför har dessa böcker så corniga titlar? Svärdets makt och Drakarnas dans och så?

Varför har jag tappat löparlustan? Helt plötsligt är den väck! Hittelön erbjudes!

 

Annonser

Det är trevligt med stödstrumpor

Ja, fast nu kallas de för kompressionsstrumpor och jag har två par som är röda och lila. Jättefräcka. Nu använder jag dem när jag springer, men tidigare hade jag dem när jag väntade lillbas. Det är så bra så, men faktiskt exakt samma som farmor har, fastän hennes är hudfärgade. Om man har en väldigt rosagulbeige hudfärg, vill säga. Det var alltså ytterligare ett ålderstecken, men liksom förklätt bakom knallrött och lila. Hej! Jag heter Linda och använder stö.. eeh, nä jag menar kompressionsstrumpor. (Det gör Anders Szalkai också och han springer typ ett maraton i veckan)

lappstiftNu när jag ska dra på stan duttar jag gärna på lite läppstift. Jag har ett hallonrött och ett mera crazy mörkrosa. Jag har väl aldrig tidigare ens övervägt att titta på läppstift, ännu mindre köpa ett. Men nu i de sista vågskvalpen som stillsamt kluckar under min trettionionde vår, så har jag landat där med läppstift och stadsfärd. Precis som morsan.

Och Go’kväll igen. Herregud, Maud la ju in en jättetrevlig sill så här till påsken. Och vi ska få jättefint väder. Tänk om Putin kunde vara lite mer som Maud, då skulle han låta Ukraina få vara ifred. Eller varför kan inte alla vara lite mer som Maud? Hon står i köket och bakar en trevlig paj med säsongens primörer, med en liten persiljeröra till. Läppstift har hon också. Glad Påsk!

 

Margot Wallström

och Jan Scherman har i DN skrivit en sammanställning om de vanligaste myterna kring invandring och hur det egentligen ligger till. Detta har jag velat haft i ryggen länge, både i jobbet (är lärare) och i livet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört att ”de kommer hit och tar jobb från oss” och när man då lyfter näsan över sin egen svennebananhemmaplan så ser man att ja, vilka jobb tar ”dom”? Det enormt åtråvärda städarjobbet, spärrvaktsjobbet eller pizzabagarjobbet. Tänk att jag levt ett helt liv och drömt om att få baka pizza till folk tolv 24-7 (om det ens räcker).

En annan grej verkar vara att invandrare helst inte ska få tjäna pengar. De ska helst inte få köpa dyra saker, därför då är det våra skattepengar som går åt till det, antar man. Det viktigaste man har när man är ensam i ett främmande land är kontakten med sin familj. När allt är nytt och främmande och ganska obegripligt så är länken hem det enda trygga man har. Klart som fan att man ser till att ha en telefon. Irriterande många människor i Sverige tycker på fullaste allvar att invandrarna inte ska äga någonting, de har liksom inte rätt till det. Men vi vet inte vad de har med sig, hur de har levt innan, om de har lyckats spara pengar eller kommer från ett relativt schysst materiellt tillstånd. Vi har en idé om att alla invandrare kommer från kåkstäder med stampat jordgolv och har de pengar ska dom då inte komma hit, därför de behöver de inte hjälp. Det är en så kallad myt.

Margot Wallström berättade om Jerzy Einhorn och hur han i sin ungdom såg fascister och nazister tåga på gator och hur han och hans vänner tänkte att nä, det där är nog ingen fara, det är för sinnessjukt för att få fäste. Några år senare var han ensam kvar, resten hade blivit mördade av nazisterna. Vi gör samma sak idag – nä, SD är inte så farliga, de vill ju liksom inte mörda folk (trots att SD-politiker går på stan med järnrör) men vinner de tillräckligt mycket mark har vi ingen aning om vad det kan leda till.

Jag lyssnade på Soran Ismails sommarprogram häromveckan och han om någon kan beskriva flykt och invandring på ett osentimentalt gripande sätt. Han pratade om att ”invandrare måste vilja passa in”. Hans föräldrar är kurder och politiska flyktingar. De har bott i Sverige i 30 år (tror jag), är sociala, jobbar och är utåtriktade, men de har inget umgänge alls med svenskar. Det beror inte på att de inte vill, men det är inte lätt att ”komma in” och få social acceptans hos det breda folkskiktet. Han pratade också om svenska flaggan som symbol. Den har blivit stulen av olika rasistiska grupperingar och av den anledningen kan den uppfattas som stötande, men det är enbart när skinheads i bomberjackor går i kolonn och pratar om fosterlandet och sighajlar. Är det småbarn som går i kolonn och sjunger du ska inte tro på väg till skolavslutningen så får man inte samma vibbar och Soran Ismail säger att vi måste återta flaggan som nånting fint och bra. Vi kan inte bli ängsligt politiskt korrekta och förbjuda skolavslutningar i kyrkor. Det är helt fel väg att gå.

Vad du än gör – ät inte boveteflingor

I mångt och mycket är jag en relativt hälsosam person. Grönsaker, torsk, träning och så. Trots detta kan jag bli förbannad på detta nyttoätande som får uppsving i augusti och januari. Och än mer förbannad på att jag faller i nyttoträsket själv, då och då. För en tid sedan, en rätt lång sådan, köpte jag chiafrön. Tänkte att det kan man ju ha i gröten. Det kan man, men inte är det särskilt gott. En liten sketen påse för 150 spänn, som marknadsförs som om det vore kristi blod. Det är frön från långtbortistan som blir geleiga när man blötlägger dem och innehåller jättemycket omega 3. Ja hörni, det gör lax också.

Efter det passade jag mig noga för att gå in på en hälsokost, men häromdan låg det ytterligare en liten illistig påse i bakhåll på vårt konsum. Boveteflingor. Tänkte återigen – Jaa – det kan man ju ha i gröten och jag testade. Jag är hängiven havregrynsgrötsfantast, och när jag kokade boveteflingorna spreds en vedervärdig doft av eau de kompost i mitt kök. Det smakade liksom gräs. En grön smak, om den går att förstå. Bovete är en ört, inte ett sädesslag, så jag borde ju ha fattat. Vidrigt. Tänker aldrig göra blinier.

 

Konsten att blåsa upp en fitnessboll

För några veckor sedan klickade jag hem en fitnessboll, med tillhörande pump, från gymgrossisten. Pumpen skulle alltså på fullaste allvar kunna pumpa upp bollen, medelst handkraft. Fnys, säger jag.

Bollen ser ut såhär:

fitnessboll

och pumpen ser ut såhär:

pump

 

Det gick jättedåligt. Efter cirka 20 minuters pumpande, med benäget bistånd av sambon, så skar pumpen ihop och min dröm om en stark core gick om intet för en stund. Det slutade med att grannens kompressor fick lösa biffen. Så jag vill uppmärksamma alla hågade på det faktum att själva uppumpningen kan vara ett hinder, dock alls icke oöverstigligt, på vägen mot en stark bålmuskulatur.

Taaramtaarammtaaraamm!!!

Summering, summering… Jag skrev kaxigt på Goodreads att jag skulle läsa 100 böcker, men det blev bara 52. Jag började stenhårt med permutedböcker från Swedish Zombie, men insåg att jag måste blanda med annat, annars dödar jag lässuget helt.

Årets bästa biografi: Svårt, svårt… Jag gillar Steve Jobs-boken skarpt, samtidigt boken om Henrietta Lacks var suverän, Ozzy Osbourne har sina poänger också, och Barnmorskan i East End var grym. Det nya är väl kanske helt enkelt att jag läst en del biografier under året och blivit väldigt förtjust i de allra flesta av dem. Det tar jag med mig in i 2013.

Årets bästa svenska: Känns som om jag förråder mitt eget land, men det var få svenska böcker som jag tyckte om under året. De bästa var nog Åsa Larssons och Arne Dahls senaste, men jag upptäckte inget nytt! Jag vill upptäcka nytt!

Årets upp som en sol – ned som en pannkaka: Jag gillade verkligen Belinda Bauers Blacklands, men blev riktigt besviken på uppföljaren Darkside. Många skriver hyllningar till trean Finders Keepers, men jag tänker faktiskt inte läsa den.

Årets bästa zombie: World War Z – a history of the zombie war. Den är så mycket bättre än allt annat som skrivits i genren, så där kan jag liksom inte komma på något annat. Men jag har ännu inte läst Varma Kroppar (förlåt Jonny) trots att jag förstår, med hela min intellektuella kapacitet, att jag borde.

Årets bästa bok: Jag tycker att det står mellan Water for Elephants och Boktjuven och mycket beror på miljöerna där, med depressionens USA och Andra världskriget. Jag har en fantastisk elev som berättade väldigt ingående om Englands, Tysklands och USAs flygflotta, de strategier länderna hade i luften, de tekniska landvinningar som gjordes och de mest framgångsrika stridsflygsmodellerna. Jag lyssnade med tindrande ögon likt ett barn på julafton. The Help var också en ljuvlig bok, med sydstats-USA som fond. För att inte tala om World War Z som kommer som film – yey!!! Men okej – vinnaren ääär: Boktjuven! Den har jag burit med mig hela året och jag tänker fortfarande på Liesel ibland.

Reaktioner på gravidmage – ett axplock

– När är det dags för dig då?

– Ja, i början av februari.

-Jaha, då är det ett bra tag kvar då?

(Ja, idiot, rub it in, säger jag inte men är sugen..)

– Men vad har du ätit? Nu får du ta det lugnt med öldrickningen!

(Mycket lättare att hantera – elevernas reaktioner är alltid bäst)

– Tyst! Lugn! Bli inte arg och svär inte! Tänk på babyn!

(Elever återigen. De bästa)

– Varför blir alla mina lärare gravida?

(Elev. Uppgiven. Jag är hans tredje gravida fröken inom ett år)

– Meeen åååååh vilken mage!!!!!!!! (typ som Anette i Solsidan) Får jag känna?

– Känn du!

(Har inget problem med kännarna, men situationen i sig är märklig)

– Åh, va vackert! Det vackraste som finns är en gravid kvinna!

(Nä du, det tror jag verkligen inte. Nog föredrar du en slitzbrud vilken dag i veckan som helst.. Och vad svarar man?)

Så finns det människor som undrar hur jag mår och om allt är bra, vilket är väldigt sympatiskt. De är de bästa.

Ett välsignat format

saffranDet är lite mindre än två månader kvar och jag börjar så smått få ge upp tanken på att nå mina fötter. Man är aldrig så angelägen att nå dem som när man inte kan. Och när man känner sig begränsad så är det begränsningarna i sig som jag hakar upp mig på och dagligen förbannar, men det är ju inte ett hållbart synsätt.

Våran bäbis kommer snart och då kan jag fila tånaglarna hur mycket som helst, gå på yoga och bygga snölyktor och löpträna var och varannan dag. Till saken hör att jag ALDRIG ägnar mig åt något av detta, förutom löpningen kanske då, men det är känslan att likt en tysk zeppelinare stäva så sakteliga genom tillvaron som under de senaste veckorna fyllt mig med bittert agg. Jag vill sprätta omkring som den höna jag en gång var.

Jag tycker inte om begreppet ”att döda tid”. Tiden är ett vatten som hela tiden flödar och något som man ska vara rädd om. Men tiden kan ju vara så olika. I väntan på den plutt som kommer så blir tiden fram till dess en transportsträcka och ett tråk som lyckligtvis nog i alla fall bryts av julen.

Det går inte att läsa längre och det är därför det varit så tyst på bloggen. Den enda lektyr jag intar är mattidningar, vilket bidrar till det alltmer alarmerande ballongformatet. Men jag dödar lite tid i alla fall.

Påtvingad (!!!) omläsning av The Deathly Hallows

Jag skulle läsa Hela havet stormar igårkväll i godan ro. Hade jag tänkt. Komplikationer tillstötte. Boken ligger nånstans. Alla kartonger är inte uppackade. Övervåningen är mörklagd pga elektriska omdragningar i källarkvarteren. Jag opererar då medelst pannlampa i jakt på nämnda bok. Hittar den inte och tänker om. Det får bli Harry Potter i stället.

Flytta böcker

När man ska flytta, som vi håller på att göra nu, så finns det ju prylar och saker och kläder och möbler och som i mitt fall – lite böcker. Jag tycker att jag har lottat ut massor på zombiesidan, men det hjälper inte – majoriteten av mina kartonger som jag packat innehåller böcker. Det finns mängder.

Komplikationer tillstöter då biblioteksböckerna ska med. Det gäller att hålla isär dem, men trots att jag är noga med det (???) så har jag strulat bort Styggelsen av Amanda Hellberg och tvingas böta på bibblan. 171 spänn. Jag kommer garanterat att hitta den om några år.