Handen – Henning Mankell

Handen-300x480Jag lånade den på plattan och tänkte återknyta bekantskapen med Kurt Wallander igen. Jag insåg inte att det var en lång novell eller kort roman, så jag blev rätt förvånad att upplösningen kom så fort, men jag hann ändå minnas hur Mankell skriver och Wallander själv är. Resten av boken består av Henning Mankells egna förklaringar till hur han valde sin populära karaktär och Ystad och allt det där. Rätt trevligt att läsa.

Handen är en väldigt rak berättelse. Annars brukar Mankell i sina Wallanderdeckare vindla i paralleller ut i världen, men nu var det en enkel berättelse som skrevs innan Hundarna i Riga, Mannen som log och de andra i Wallander-serien. Rätt lustigt. Jag tänker mig att författare jobbar kronologiskt, men så är det ju inte. Jag tycker om Kurt Wallander. Han är lämpligt introvert för min smak.

Annonser

Jaaa! Yes! Da! Oui! Kyllä!

shiningI mitt liv så fungerar allt så bra nu med mina härliga barn och min superman, men om det är något som saknas så vore det en middag med Stephen King. Eller en kaffe, eller kanske fika eller vad som helst. Han skulle jättegärna få komma hem till mig på mat. Jag tror att jag skulle göra lasagne eller kanske röding, han är ju från Maine som känns rätt nordiskt, ja eller.. Kanske inte prio ett med middagen. Han kommer nog inte, men om han gjorde det skulle jag utvisa alla och fråga allt jag undrar över.

Jag läser Doctor Sleep nu och känner den där bokkänslan ni vet. Man är helt uppslukad och tar inte in vad omgivningen säger. Man planerar livet så att man ska kunna läsa och boken tar tag i en och följer med även när man inte läser. Igår kväll när jag skulle borsta tänderna var jag halvt om halvt säker på att Mrs Massey skulle ligga och se ruttnig ut i badkaret, eller vi har ju inget badkar, just det.. eller att det skulle stå redrum i blodskrift på spegeln. Det är bara zombier och Stephen King som kan få mig att återta tonårsnojorna.

Inte ens jag tycker att King alltid skriver fantastiska berättelser, men när han väl gör det, som nu, så är det så jäkla bra. Jag fick rådet att spara på boken – tokläs den inte – men alltså det går ju knappt. Eller jo, det finns naturliga hinder såsom barn och sånt, men i övrigt kan jag liksom inte låta bli. Boken handlar om Danny Torrance, eller Dan som han kallas i vuxen ålder och i början följer vi med i hans djupdykningar i suparträsket. Inte helt angenämt utan väldigt obehagligt. Stephen King om någon kan väl beskriva alkoholismens helvete och han skalar av tillnyktrandet så bra. Jaha – hade du en kärlekslös mamma? Jaha – är det en sjukdom? Jaha – fanns inte pappa? Spelar ingen roll, du måste lägga av ändå, oavsett varför du super. Jag gillar när han tar med personer som inte tar en massa bortförklaringar, utan bara säger som det är. Boken är en fortsättning på The Shining – Varsel (som finns i en riktigt usel översättning) och hans upplevelser med hotell Overlook och pappa Jack har inte släppt greppet. Parallellt tuffar det omkring ett gäng blodtörstiga pensionärer som spanar efter barn i sina RVs. Och ännu en parallell är Abra, en flicka med starka telepatiska förmågor, som är hotad av både det ena och det andra. Jag har bara läst hälften ännu och jag är lite orolig för hur det kommer att gå för lilljäntan.

P.S Jag tror att kyllä betyder ja på finska. Är inte 100 % på den.