Dit ä luta’ rinn’ä

Jag: Åh den boken och den boken och Stephen King och sista Sookieboken och Dan Brown kanske, och Zlatan för Zlatan och trilogin i Chicago-som-snart-ska-bli-film-å-shit-jag-måste-läsa-den-först och Brobyggarna och grannboksnack och hej och hå.

Familjen: Gör gröööt till mig, skjutsa mig och Pelle och Stina och Britta till Bredbyn, handla blöjor åt meeeej, gör välling, tvätta och häng, gör matsäck till min friluftsdag, torka snooor, hjälp mig med matteläxa, laga mat åt mig och åt mig och åt mig, far till BVC och ge mig en spruta och

Jag: Åh jag vill träna och springa lite bara en snabb och gymma lite mer, bara en liten stund och kanske kanske spela lite gitarr, men framför allt träna, max en timme bara

Familjen: gör födelsedagsmys åt mig och fredagsmys åt mig och vad ska jag ha på mig på discot och kliv upp med mig klockan fem och plocka-upp-sönderrivna-papper-från-golvet-arton gånger-per-dag-i-snitt och köp skridskor åt meeej och plocka-ur-diskmaskin-i-180-innan-liten-terrorrist-kommer-och-grabbar-tag-i-gaffeln-och-kör-den-i-ögat-som-ett-barn-hade-gjort-på-barnavdelningen-i-Umeå och

Jag: Åh läsa några sidor vid tiosnåret och zzzzzzz

 

Annonser

En alldeles egen liten källarzombie

Jag tror nog att vi har en zombie i källaren. Högst rationellt tänkt, jag vet. När det blåser kan det ju låta i ett hus, ett hasande läte blandat med en liten duns och ventilationen kan väsa lite och frysskåpet har en tendens att kvida till ibland. Då brukar jag tänka att det är nog en zombie och intar en Lara Croft-stance och bereder mig på fight. Det där med headshots är ju gamla nyheter men jag har ingen six-shooter (ingen hagelbössa heller även fast det ser jäkligt hardcore ut med pumphagel) inom räckhåll så jag kanske måste se till att ha åtminstone ett baseballträ om det blir tajt. I The Walking Dead kör dom ju med kniv oftast, men jag tycker det verkar söligt och den kan ju fastna i zombieskallen.

I pannrummet har vi lysrör med en sensor, så ljuset tänds när man går in där. Det känns vanligtvis väldigt välkomnande och trevligt, men ibland lyser det utan att jag, mig veterligen, har varit i närheten. Är det zombien? Eller vem är det? Kan det vara så att jag har passerat utrymmet utan att notera det?

Saker att göra när ens bäbis sover

… baka ett fröknäcke kba’ la Benny, den oförmodade mästerbagaren.

… baka ett hasselnötsbröd med fil och lingonsylt. (och en massa annat givetvis)

… ivrigt svinga kettlebells i källaren i olika formationer som man kallar cleans, press, goblet squat och träna på att hålla dem i rackposition. Har sedan länge stoltserat med en KB på åtta mastiga kilon, men fick en 16-kilos i födelsedagspresent av min lilla man. Den är fasansfullt tung. Är en sextonkilos järnklump tyngre än en tjugokilos skivstång? Det känns lite så.

… whatsappa med störda syskon

… blogga, vilket inte skedde igår direkt.

Inte var det särskilt många gurkor i Västerås

… trots att jag var där en hel helg i slutet av juli. Alltså gurksäsongen borde väl vara igång när det är högsommar, kan man ju anta. Inte heller var folket i Glada Hudik särskilt mycket gladare än i någon annan stad.

Jamtli i Östersund är något som jag suktat efter länge – men det var inte jätteintressant. Det hade varit mer intressant att se flygplanen på Teknikland i Optand i Östersund, men de stängde när vi kom dit.

Skärvångens bymejeri var en absolut hit. Mumsigt med ostbuffé.

Skellefteå var en fröjd över midsommar med goda vänner och mycket mat. Världshistoriens största mjukglassar åt vi. Moa åt inga fler den här sommaren.

Annika Winsth, Chuck Hagel…

Annika Winsth är chefsekonom på Nordea. Eller var i allafall. Och i morse – ja, jag är lite sen i uppfattningsförmågan – så såg jag att USAs försvarsminister heter Chuck Hagel. Är inte det roligt? Va?

IMG_0318Jag hälsar våren med denna fina bild av en stretande tussilago som gärna vill se dagens ljus. Och jag tror minsann att trastarna kommit. Hurra för nedskitna bilar och rabiat sambo som vill ta fram sniperbössan och skjuta dem. Det får man inte säger jag – vi bor i tätbebyggt område nu. Dessutom mötte jag en skock söta damer i 70+årsåldern, med läppstift och scarves och de fnittrade som småflickor inför årets första boulematch. I den här byn är antalet barnvagnsstyrande föräldrar underlägset antalet rullatorburna greybacks.

Så har jag fått hem ett trevligt recensionsexemplar av Gail Carrigers tredje bok i svensk översättning. Den ska jag skriva om på Swedish Zombie har jag tänkt.

Moas hallondelight

IMG_0315

2 paket färdig tårtbotten (man kan ju göra egen)

1 burk Lemon Curd (man kan ju göra egen)

Chokladpudding från pulver (man kan ju…)

250 g rumsvarmt smör

4 äggvitor

2 dl socker

1 dl passerade hallon (eller blåbär som vi hade i)

Vit choklad

Hallon till garnering

Montera ihop fyra tårtbottnar med lemon curd och chokladpudding. Vi dränkte bottnarna med jordgubbssaft också!

Vispa ihop äggvitor och socker i en skål ovanför vattenbad och vispa tills marängsmeten blir varm och sockret smälter. Ta marängen från värmen och fortsätta vispa tills den svalnar – typ 10 minuter. Väldigt drygt men marängen blir skitfin och toppig.

Här kommer vi till det kritiska momentet som vi kommer att skippa nästa gång vi gör tårtan: vispa hastigt i smöret i smeten. Här kan det lätt skära sig (det gjorde det för oss) och vänd sedan i de passerade bären. Garnera med kiwi, vit choklad (obs ej ostskivor som någon illvillig person trodde) och hallon. En ljuvligt god och somrig tårta. Tänk jordgubbar om någon månad till! Mums!

Bilprovningen – Jordgubben 1-1

ladaTänk att den lilla vänliga bilen inte gick som ett lavemang genom besiktningen. Jag måste ha blivit utsatt för sabotage. Provade även bungypumpstavar igår och det tar riktigt ordentligt. Fast jag hade en nitisk instruktör med mig, annars hade jag fuskat.

I morse vid fem-snåret såg jag och lille sonen ett Top Gear-avsnitt där James och Clarkson testade gamla kommunistbilar och hade ett race mellan en Moskovitch och en Lada. Helt sinnessjukt. Jag måste gräva fram bilder på min gamla Ferrarriröda Lada. Den var ljuvlig. Jag verkar ha ” a thing” för små röda bilar. Jag minns en Corolla jag hade och när den var tvungen att skrotas på grund av rost i balkarna grät jag hela vägen hem.

Men en Lada Niva skulle jag gärna vilja ha. En ryssjeep som tar sig fram överallt, till skillnad från kommunismen.

Top Gear och Gokväll

bugattiMånadens mest otippade val av TV-program är BBC-produktionen Top Gear med Jeremy Clarkson, Richard Hammond och James May. Jag är ju inte ens intresserad av bilar men när jag (eller pluppen rättare sagt) vaknar vid halv sexsnåret så går det gamla repriser av Top Gear på BBC Knowledge. Jag kan ju inte rekommendera någon att kliva upp då, men jag har oväntat stor behållning av deras brittiska banter.

Jag har också fått veta att vi har de ocoolaste bilarna i hela universum. Toyota Yaris och Skoda Octavia ( ja, jordgubben har fått ett syskon) är till för människor som bär cardigan och åker på campingsemester. Fast det fattar jag egentligen ändå. Men Bugatti Veyrons har ju så påvert lastutrymme – annars hade vi nog köpt några såna istället.

Gokväll har jag skrivit om tidigare – Pekka Heino och nu sötnosen Emma Hamberg som programledare. Och jag tycker att det känns gediget med en kock som heter Maud. Tvära kast i Mellerud. Top Gear och Gokväll – men jag tror att SVT och BBC är ganska lika till kynnet. Fast BBC har något större budget.

Vart tar intelligensen och finmotoriken vägen?

Jag är ganska snabb och effektiv i vanliga fall, både i tanke och handling. Numera ett minne blott. Dessutom verkar jag ha drabbats av afasi och jag tappar allt förutom mitt barn. Man får vara glad för det lilla. Men bäbisdimman är rätt skön och man får hoppas att simultanförmågan återvänder när jag sagt upp mig som mejerist.

Igår körde jag ett axel och tricepspass i syrrans källargym. Där är det spännande att vistas, där trängs uppstoppade tjädrar och andra skräckfilmsattiraljer med hantlar och kettlebells. Love it!

Sörlänningarna gnäller över kylan överallt. De skulle bo här – snittempen en genomsnittsvinter ligger nära Arktis. Utan ljug. Ett kallhål. Jo.

Svamp – ett näringsmysterium

champinjonAlla livsmedel består av protein, fett och kolhydrater i olika relation till varandra. Ris, pasta, bröd och potatis innehåller mycket kolhydrater och undviks därför av LCHF-are som vi vet, och fisk och kött innehåller protein och fett mestadels. Smör och margarin och nötter består av fett. Så länge är jag med. Jag kan fortsätta skriva ned vad saker består av, men det känns som om det räcker nu. Så frågan lyder i all sin enkelhet – vad i hela friden består svamp av?

Jag kollade i matdagboken – detta eminenta verktyg som i bästa fall kan hjälpa kreti och pleti att hålla koll på kalorierna och som i värsta fall kan bidra till kalorijägarhets och ätstörningar. 500 gram champinjoner innehåller 120 kcal, 12 gram protein, 14 gram kolhydrater och 1 gram fett. Vad är resten för nåt? Luft och vatten? Och hur kan något som inte består av nästan något vara så gott? Det är ett mysterium.