Pocketpriser som förbryllar

Nu beställer jag de två sista Game of Throneserna och varför kostar den ena 50 kronor och den andra 51 kronor?

Varför har dessa böcker så corniga titlar? Svärdets makt och Drakarnas dans och så?

Varför har jag tappat löparlustan? Helt plötsligt är den väck! Hittelön erbjudes!

 

Träning för nyblivna mammor – Olga Rönnberg

image

Jag fick boken av min ivrigt tränande syster och tanken har inte slagit mig förrän nu att skriva om den här. Lite konstigt, men jag tycker att det är väldigt ointressant egentligen att skriva om träning eftersom det lätt blir jag har sprungit si och så eller gymmat si och så och shit va jobbigt och tänk va fantastiskt duktig just jag är som gnetar på med vikter och kilometrar. Men egentligen så är det rätt intressant.

Olga är jättebra på mammaträning och styrketräning. Hon har övningar i sin bok som gör att man hittar de alldeles hysteriskt uttänjda magmusklerna och hjälper en att bli kompis med kroppen igen. När jag väntade vår plutt (han är ett år nu) var jag i det närmaste fullständigt immobil och stävade som en pansarkryssning mellan köket och vardagsrummet, kändes det som. Så när jag äntligen kunde se mina fötter och dessutom nå dem tänkte jag Åh – nu jävlar ska jag träna igen!!! Jag har ju gjort det rätt mycket förut.

Jag har en tendens att gå ut för hårt, men igår när jag kollade igenom min träningsdagbok såg jag att jag varit riktigt ihärdig. Olags bok har hjälpt till och det jag främst tagit till mig är: A) Styrketräning is the shit B) Man kan träna riktigt bra och hårt hemma med kroppsvikt och boll, lite hantlar och en kettlebell C)  Det tar tid att bli stark, men man blir det D) Vågen berättar bara vad du väger, inte hur du ser ut. Jag väger som jag gjorde innan jag blev gravid, men mitt omfång har minskat. Och efter ett år kan jag säga, precis som Rönnberg alltid upprepar, Ge Det Ett År! Det kan gå snabbare än så, men ett år är en bra riktlinje.

Olgas bok innehåller träningsprogram som är lätta att följa. Jag har inte varit slavisk, men ändå tagit intryck, hittat kanonövningar men gjort mina flesta pass i gymmet. Från början hade jag med mig pluttbäbis i vagnen men sedan har jag haft kanonhjälp av mamma. Hade det inte varit för henne hade det blivit mycket mer hemmaträning.

Nu går jag in för springandet och njuter av varje steg. Det var en överdrift… Men jag tycker att löpningen är lättare än vad den någonsin varit och det tackar jag all styrketräning för. Jag sprang 1,5 mil igår och har inte ens träningsvärk. Så var det inte förr och jag är ju ÄLDRE nu. Har inte heller känningar i baksida lår som jag ständigt hade förr när jag sprang och det tackar jag alla marklyft, utfall och benböj för.

Totalt sett har sex olika personer lånat boken och varit positiva till innehållet. Det man saknar är en kostgenomgång, men Rönnberg ger ju ut en ny träningsbok snart och den ska innehålla mer kost. Jag tycker inte att man som vanlig motionär behöver en PT för att komma igen och i form efter en eller flera graviditeter, men däremot behöver man få veta hur man ska jobba med magen för att det ska bli bra. Både hårt och snällt, liksom. Och inte göra det klassiska kvinnofelet att äta för lite.

För att bli extra trovärdig borde jag ju lägga ut en före-efterbild, men si det tänker jag inte göra. Det är inte min grej, bara. Däremot är jag skitsugen att springa Urskogsloppet i Björna i juni. Och Vårruset. Och Höga Kusten halvmaran.. Det var det där med att gå ut för hårt, ja.

Jag kommer kanske inte att köpa Rönnbergs nästa bok, men jag kanske tänker få den i fyrtioårspresent. (Vi får se om någon greppar den hinten)

SR-appen i mitt hjärta

Ett härligt avkopplingstips är att lyssna på sommarpratarna i P1. Jag ser nu att det finns ett sammandrag av alla sommarpratare -sommarfavoriter som ligger ute tom 18 augusti. Ta en promenad, lyssna på SR-appen och skratta och gråt åt/med Jonas Gardell, Peter Carlsson, Carolina Gynning, Sarah Dawn Finer. Det var någon som kallade promenader för en meditativ motionsform och det kan stämma. Kombinerat med Sommar eller Spanarna är det än mer själavila. Jag blir sådär tantigt förtjust över SR- appen och telefonen som gör allt så enkelt för mig. Annars tycker jag att alla borde mumsa jordgubbar och vattenmelon och grilla så ögonbrynen svider.

Hjortronsmoothie

IMG_0305Hjortonsmoothie

1 äpple

1 msk jordnötssmör

1,5 dl mjölk

1 dl vaniljkesella

0,5 dl frysta hjorton

Kör i mixern och dra i dig. Man tar givetvis de frukt och bär man har hemma och jag tycks vara lite nyttig med osötat jordnötssmör – men å andra sidan, vaniljkesella? Gott i allafall! Testa! Bra återhämtningsmål för oss som gymmar. Blåbär ger ju en trevligare färg, men det förstår ju de flesta.

Konsten att blåsa upp en fitnessboll

För några veckor sedan klickade jag hem en fitnessboll, med tillhörande pump, från gymgrossisten. Pumpen skulle alltså på fullaste allvar kunna pumpa upp bollen, medelst handkraft. Fnys, säger jag.

Bollen ser ut såhär:

fitnessboll

och pumpen ser ut såhär:

pump

 

Det gick jättedåligt. Efter cirka 20 minuters pumpande, med benäget bistånd av sambon, så skar pumpen ihop och min dröm om en stark core gick om intet för en stund. Det slutade med att grannens kompressor fick lösa biffen. Så jag vill uppmärksamma alla hågade på det faktum att själva uppumpningen kan vara ett hinder, dock alls icke oöverstigligt, på vägen mot en stark bålmuskulatur.

Bilprovningen – Jordgubben 1-1

ladaTänk att den lilla vänliga bilen inte gick som ett lavemang genom besiktningen. Jag måste ha blivit utsatt för sabotage. Provade även bungypumpstavar igår och det tar riktigt ordentligt. Fast jag hade en nitisk instruktör med mig, annars hade jag fuskat.

I morse vid fem-snåret såg jag och lille sonen ett Top Gear-avsnitt där James och Clarkson testade gamla kommunistbilar och hade ett race mellan en Moskovitch och en Lada. Helt sinnessjukt. Jag måste gräva fram bilder på min gamla Ferrarriröda Lada. Den var ljuvlig. Jag verkar ha ” a thing” för små röda bilar. Jag minns en Corolla jag hade och när den var tvungen att skrotas på grund av rost i balkarna grät jag hela vägen hem.

Men en Lada Niva skulle jag gärna vilja ha. En ryssjeep som tar sig fram överallt, till skillnad från kommunismen.

Åh nej – de brister ut i sång

Vi skulle se en film igårkväll som jag längtat efter. Sambon var mer skeptisk och jag bode ha begripit bättre eftersom jag vet att Les Miserables är en musikal, men jag tänkte att den i ursprunget var en bok så det borde ju gå bra. Men Russel Crowe brister ut i sång och Hugh Jackman svarar med sång och Anne Hathaway sjunger och gråter samtidigt. Det är helt outhärdligt – varför gjorde de så? Why? De förstör ju en jäkligt bra story.

Jag hade en nära-dödenupplevelse igår i det lokala lilla gymmet här hemma. Där finns det mesta man behöver och det frekventeras förmodligen av bra mycket starkare och längre personer än jag själv. Jag skulle köra lite bänkpress, men själva skivstängsstället var snäppet för högt ställt så jag nådde bara precis upp till stången. Jag var för svag/oteknisk/irriterad för att ställa om den i ett mer lättillgängligt läge och körde ändå, men det sista setets sista reps var dödliga och jag fick inte upp stången utan låg i brygga och flämtade med en stång tvärs över magen. Skulle aldrig ha hänt i syrrans vildmarksgym.

Vart tar intelligensen och finmotoriken vägen?

Jag är ganska snabb och effektiv i vanliga fall, både i tanke och handling. Numera ett minne blott. Dessutom verkar jag ha drabbats av afasi och jag tappar allt förutom mitt barn. Man får vara glad för det lilla. Men bäbisdimman är rätt skön och man får hoppas att simultanförmågan återvänder när jag sagt upp mig som mejerist.

Igår körde jag ett axel och tricepspass i syrrans källargym. Där är det spännande att vistas, där trängs uppstoppade tjädrar och andra skräckfilmsattiraljer med hantlar och kettlebells. Love it!

Sörlänningarna gnäller över kylan överallt. De skulle bo här – snittempen en genomsnittsvinter ligger nära Arktis. Utan ljug. Ett kallhål. Jo.

Taaramtaarammtaaraamm!!!

Summering, summering… Jag skrev kaxigt på Goodreads att jag skulle läsa 100 böcker, men det blev bara 52. Jag började stenhårt med permutedböcker från Swedish Zombie, men insåg att jag måste blanda med annat, annars dödar jag lässuget helt.

Årets bästa biografi: Svårt, svårt… Jag gillar Steve Jobs-boken skarpt, samtidigt boken om Henrietta Lacks var suverän, Ozzy Osbourne har sina poänger också, och Barnmorskan i East End var grym. Det nya är väl kanske helt enkelt att jag läst en del biografier under året och blivit väldigt förtjust i de allra flesta av dem. Det tar jag med mig in i 2013.

Årets bästa svenska: Känns som om jag förråder mitt eget land, men det var få svenska böcker som jag tyckte om under året. De bästa var nog Åsa Larssons och Arne Dahls senaste, men jag upptäckte inget nytt! Jag vill upptäcka nytt!

Årets upp som en sol – ned som en pannkaka: Jag gillade verkligen Belinda Bauers Blacklands, men blev riktigt besviken på uppföljaren Darkside. Många skriver hyllningar till trean Finders Keepers, men jag tänker faktiskt inte läsa den.

Årets bästa zombie: World War Z – a history of the zombie war. Den är så mycket bättre än allt annat som skrivits i genren, så där kan jag liksom inte komma på något annat. Men jag har ännu inte läst Varma Kroppar (förlåt Jonny) trots att jag förstår, med hela min intellektuella kapacitet, att jag borde.

Årets bästa bok: Jag tycker att det står mellan Water for Elephants och Boktjuven och mycket beror på miljöerna där, med depressionens USA och Andra världskriget. Jag har en fantastisk elev som berättade väldigt ingående om Englands, Tysklands och USAs flygflotta, de strategier länderna hade i luften, de tekniska landvinningar som gjordes och de mest framgångsrika stridsflygsmodellerna. Jag lyssnade med tindrande ögon likt ett barn på julafton. The Help var också en ljuvlig bok, med sydstats-USA som fond. För att inte tala om World War Z som kommer som film – yey!!! Men okej – vinnaren ääär: Boktjuven! Den har jag burit med mig hela året och jag tänker fortfarande på Liesel ibland.

Jag har aldrig tänkt på brottning förut

Medan andra roat sig i midsommartid så har jag legat sjuk framför teven och hamnat på de mest obskyra program som jag aldrig annars skulle ha tittat på. Ett sånt var en dokumentär om Ara Abrahamian och hans väg tillbaka till OS. Det gick inte så vidare värst bra med det men min reflektion är denna: vilken fysisk sport brottning är! Det borde inte vara en överraskning och visst har jag sett bitar av brottningsmatcher där näsor pressas in i armhålor och skrev och muskulösa män och kvinnor kastas upp i luften som om de vägde ingenting, men nu fick man ju se hur de är i övrigt. Abrahamian väger i vanliga fall 92 kilo, men brottas i 84-kilosklassen och går ned 8 kilo veckan innan match. Det innebär en del bastning och efter han vägt in sig på 84,00 så klunkade han i sig litervis med vatten, gainomax, sportdryck, mera vatten och lite till av varje.

Brottning måste vara den bästa boten mot svårbehandlad homofobi eftersom de hela tiden, även när de inte brottas, klappar och klämmer på varandra, Ara och hans kompisar. Det bastas och masseras oupphörligen och det måste vara helt underbart att ena sekunden kärvänligt massera polaren i bastun för att nästa sekund knövla ihop honom ute på brottarmattan. Jag skulle fasen vilja träna brottning för himmel så vältränade de är.

Tidigare äldre inlägg