Dialog – ett jättesvårt kapitel, eller Heureka!!! Farbror Arne låg i blåväskan!!!

Jag brukar tycka att Arne Dahl är jättefantastisk, men jag läser en dialog som Kerstin Holm har med med en brottsling och det känns helt plötsligt lite styltigt och konstruerat. Den kan vara jag som är överkänslig, men när läsningen flödar på för att sedan fastna, så är det nåt knas. Så här låter det: 

”Till och med värre än kusinjävlarnas. Och då tror jag till och med du hajar, jävla nolla” (s.196)

” Ping! flabbade Johnny Råglind. Du har kids. Jag visste det. Du ser ut som en riktig farsa. Jag är inte lika säker på poliskvinnan här, dock. Lite frigidkänning där, va?” (s.196)

Säger man hajar nuförtiden? Säger en amfetaminist dock?

Annars är det en typisk Dahl-deckare, med många snåriga stickspår i olika länder och mänskliga trauman i centrum. Jag gillar boken av samma anledning som med andra favoriter – de har mitt hjärta och därför kan jag inte vara kritisk. Eller lite, kanske. Boken låg i en fotbollstrunk, mitt bland en massa kläder. Jag tror det var jag som packat den.

Annonser